Har fått prioritera att snickra på solelsboden på senare tid. Så det var 10 dagar sen sist jag sprang. För att råda bot på det så gav jag mig ut på en helgrunda med Tommy igår.

Planen var att jag skulle få skjuts av min frun bort till Tommys och sen skulle jag springa hem. Min träningsplan med Stryd bröt jag efter andra passet, men jag tänkte att det kunde vara intressant att se hur Stryd markerade avbrottet och slog på min Garmin för att välja Stryds app. Appen fanns inte längre kvar i klockan. Det är rätt störande att appar försvinner ur klockan vid uppdateringar måste jag säga. Lyckades dock ladda hem appen under bilfärden.

Min fru släppte av mig vid mötesplatsen, Tommy kom springande och jag slog på ett långpass i Stryd plan. Vi gav oss iväg i höstkylan. Det vara bara en plusgrad och nöp lite i fingrarna. Efter några hundra meter pep Stryd att tempot var för högt. Så jag fick förklara att den säkert kommer att pipa en massa under rundan, men att vi bara skulle ignorera den för att annars skulle vi behöva bromsa eller öka så fort det kom en liten backe.

Vi sprang och pratade om en hel del djupa ämnen. Under tiden så passerade kilometerna under fötterna. De första sex kilometerna gick så fort att jag trodde det var fel på klockan. Vädret blev bättre och bättre. När vi passerat Araby golfbana kände jag mig väldigt lätt i steget och Tommy insåg att att han hade lika långt hem till sig som till mig. Så vi bestämde att han skulle springa hela sträckan hem till mig och att jag skulle köra hem honom med bil istället för att han skulle vända.

Det var väldigt länge sedan jag sprang på Växjörunt så när vi kom in mellan Bergsnäs och Norra Bergundasjön möttes vi av skyltar för avspärrning för byggplats och fick välja stigarna nere vid sjökanten istället för den vanliga grusvägen. Jag hoppades att det inte skulle vara för blött i markerna för i så fall skulle jag få ett par iskalla kilometer i mina Fivefingers. Det var torrt i markerna och gick bra.

När vi kom till sundet efter 16 km(och 18km för Tommy som hade sprungit en bit till mötesplatsen) valde vi den cirka två km längre sträckan runt sjön hem till mig. Vi hade ju ändå sprungit mycket längre än planerat och allt kändes fint. Här annonserade Stryd ut att jag var klar med mitt långspass. Efter ett tag när jag uppfattat signalen tryckte jag på fortsätta och undrade om det skulle bli ett hål på några hundra meter i loggningen.

När vi sprungit tre kilometer till började jag känna mig lite trött i framsidan av låren efter rundans största nedförsbacke. Det var lite trevligt att känna att man tagit i tyckte jag då. En kilometer senare började jag känna att det smärtade i utsidan av vänster knä. Ajdå, det var inte bra. När vänster knä börjar krångla är inget bra tecken. Vid några tillfällen har det helt stoppat mig som till exempel vid mitt första försök att springa hela Växjö runt 2013. Knät stelnade långsamt till mer och mer, men jag fixade de sista tre kilometerna hem. Sen bytte jag till bilskor och körde hem Tommy. När jag kom hem åt jag den överblivna pastan från familjens lunch och tog en Cola. Planen att snickra på boden skrinlades och jag åkte istället och handlade det sista virket på K-rauta. Resten av dagen blev vila för knät i TV-soffan. Långpasset skulle enligt Stryd varit 1:30, nu blev det 2:30.