Efter en hel dag klistrad vid stolen på hemmakontoret gav jag mig ut på en liten löprunda som blev jobbigare än väntat.

Började med att springa mot bokskogen i 5:10 min/km. Det kändes helt ok. Efter en liten temposänkning inne på stigarna i bokskogen hamnade jag bakom en annan löpare i blått på vägen hem. Han sprang i cirka 6 min/km. Efter ett par hundra meter bakom honom började det kännas konstigt att ligga på rulle fem meter bakom. Så jag övervägde att öka för att passera. När jag tänkte det blev det nedförsbacke och han började springa lite fortare. Så jag låg kvar på rulle.

Lite längre fram där det blir en lång raksträcka såg jag ett par som jag mötte inne i bokskogen och löparen framför mig saktade in lite. Så jag ökade och gick upp jämsides, men det gick sakta att passera med min lilla fartökning och jag ville inte springa i bredd så jag fick öka ett snäpp till. Nu gick det ganska skapligt fort och jag började också ta in ganska rejält på paret framför. Löparen som jag legat bakom hakade på mig nu.

Precis efter en bro passerade jag paret och i kurvan efter såg jag löparen i blått hade släppt och låg kanske 30 meter efter mig. Jag sprang i 4:20 min/km såg jag på klockan. Så här fort hade jag absolut inte tänkt springa, men det kändes fånigt att springa förbi och sen tvärbromsa så jag valde att göra en mindre fartsänkning till fem blankt.

Efter en halv kilometer i femfarten blev jag förvånad över hur jobbigt och tungt det var. Jag fick onekligen betala dyrt för den snabbare kilometern. Jag höll farten sista kilometern hem meden rejäl ansträngning och 170 i puls.