Samhällsläget är nervöst, orovarslande och polariserat just nu, men dagens löprunda blev en härligt normal vårrunda!

Efter dagens jobb från hemkontoret var jag trött i kroppen, rastlös och lite så där halvmotiverad som man lätt blir nu med alla Corona-rapporter. Läget i Spanien och Italien med döda i vårdpersonalen och bristen på skyddsutrustning i den Svenska vården känns dystert. Klockan var halv fem, solen sken och det var nästan tio grader på termometern. Så jag drog iväg i korta tights och Fivefingers mot bokskogen.

Efter ett par kilometer såg jag ryggen på en kvinna som verkade vara en kollega. Hon låg inte långt före så jag ökade farten för att komma ikapp och hälsa. Det var svårt och ta in på henne. Hon sprang fort. Jag ökade, men tog inte in så mycket. Ett par flanörer såg det och ropade – “öka, du förlorar”. De trodde nog att vi hade någon liten tävling. Så jag la i en växel till och sprang riktigt fort. I 3:30-fart så åt jag in det lilla försprånget, kom ikapp, hälsade och hon stannade. Till min förvåning började hon gå. Så jag bromsade tvärt jag med. Hon sa att hon körde enminutersintervaller.

Efter en liten gåvila satte hon iväg igen. Jag hängde på den intervallen som sällskap. Efter den vände hon tillbaka och jag fortsatte in i bokskogen. Det var så härligt med solen som flackade mellan trädstammarna och med den mjuka ljumma förnan under sulorna. Efter några hundra meter kom jag till ett blött geggigt område som jag fick runda med en tur utanför stigarna. Härligt, en normal vår. Det ska vara blött om våren. I år kanske vi slipper ett torrår med allmän missväxt och problem för jordbruket.

Efter den härliga rundan i bokskogen kände jag på hemvägen att höger vad var lite stel och att skenbenen har tendenser till benhinneinflammation. Koncentrerade mig på att springa helt avslappnat och inte spänna tårna. Det kändes bättre för skenbenen, men jag får nog ligga låg en dag och känna efter i helgen. Vore trist att åka på en ny skadesväng nu när fotvalven börjar bli bra.