Skobytet från Fivefingers till Altra efter 21 km av Stockholm marathon blev en brytpunkt 2019. Efter det bytet sprang jag mer och mer i Altra och mindre i Fivefingers. I november och december sprang jag uteslutande i Altra. Det har känts bra ända till årsskiftet. Vid årskiftet vörjade jag få ont i ovansidan av högerfoten. Jag har vilat och provat att ändra snörningen. Det har känts bättre, men problemet har ändå återkommit.

Idag kom jag på att jag inte hade det problemet när jag sprang i Fivefingers. Eftersom det råder vårliknande väder så beslöt jag mig för att testa en runda i Fivefingers idag.

Efter ett par steg kändes det som att jag flög fram. Att det kan kännas så annorlunda att ta bort 2 cm gummi under foten. Direkt markkontakt och fötterna kändes så mycket lättare än med mina Altra. Tyvärr innebar det inte att resultatet flög i topp. Jag sprang upp till elljusspåret. Jag sprang ett ett knappt varv innan jag insåg att jag också glömt hur kassa snörena är på Fivevingers. De hade gått upp helt så jag fick knyta om dem. Det hände en gång till trots trippla knutar. Det blev två varv i 2000metersspåret i 5 min/km. Och sorgligt nog tog jag i rätt mycket för att hålla tempot.

När jag kom hem blev det matlagningsdags. Eftersom Linda Bakkmans bok dök upp med posten igår passade jag på att testa ett recept från boken. Det blev “Lunchräddaren” havregrynsgröt. På 30 år sedan Gunde Svans tid har vi alltså lärt oss att tillsätta jordnötssmör och blåbär i gröten. Nä, skämt å sido, det är en bra bok med mycket mer än så. Jag kommer att återkomma med mer tankar om boken längre fram.