Idag vaknade jag upp enligt plan och gav mig iväg för att springa en runda med Marcus i löparklubben.

Marcus Bohl och jag är båda med i löparklubben och ligger på ungefär samma nivå löpmässigt. Vi har länge messat om att springa nån runda ihop. Idag skulle det äntligen bli av. När det var bestämt postade vi på Växjö Löparklubbs facebookgrupp att de som ville kunde haka på från simhallen klockan nio.

Nu har jag sprungit flera dagar i rad. Det tillhör inte vanligheterna. Kände mig lite sliten i vaderna, stel i högerknät och kanske inte helt hundra under högerfoten. Tog för första gången på en evighet cykeln till ett löppass. När jag kom fram till mötesplatsen ett par minuter såg jag till min förvåning en helt grupp löpare. Marcus och tre till från klubben var där och så en helt ny tjej som precis flyttat in till stan – Frida. Klart bästa utfallet för en dagen före postning på fejjan av mig.

Jag fick ta täten eftersom hade sammankallat till träffen, men efter några hundra meter tog den nya tjejen över täten. Mina vader kändes lite stela så det var helt okej att sladda lite efter i 5:40 tempo med Marcus och Andy. Som vanligt kände jag den där lite obehagliga smärtan i utsidan av vänster bröstet. Vi sprang därbak och surrade om lite allt möjligt. Efter två kilometer försvann bröstsmärtan. Efter den tredje kilometern noterade jag att tempot gått upp till fem min/km.

Efter sex kilometer hade jag piggnat till i både benen och kroppen. Jag noterade att den nya tjejen Frida trippade fram med lätta framfotssteg. Ett sånt lätt steg har jag inte sett på någon löpare jag sprungit med tidigare. Säkert god för milen på 35-40 minuter.

Kul med sällskap idag. På tal om sällskap är jag väldigt glad och lite stolt över att det ramlar in bilder i sociala medier på löpare som springer runt med mina springmotcancer-kläder nu. Häftigt att jag startat något litet som växer.