Spring mot cancer

Steg för steg, en löpares kamp mot cancer

elljusspåretTeleborg, Joe Nimble Softtoes, mörkerlöpning, sällskapslöpning, snö, Tage, träningsdagbok

Sonen drog med mig ut på en runda

Kylan gick rakt genom kläderna när jag gick hem med femåringen från förskolan. Det lockade att sticka upp och springa inne i Tipshallen, men det är lite stökigt att hinna laga kvällsmat och sen köra dit. När jag satt och velade efter maten kom fjortonåringen och undrade om jag ville med ut och springa. Så klart jag ville. Någon som drog tag i mig var exakt vad jag behövde.

Den som väntar på att GPSen ska hitta satelliterna ute i kylan väntar definitivt alltid för länge. Brrr…

Så vi gav oss iväg ut för att springa jag och min fjortonårige son. Han har inte sprungit med mig sen i höstas så det var helt klart att han skulle få diktera villkoren idag. Fast innan vi kom iväg fick vi stå och stampa lite innan min Tomtomklocka hittat GPS-satelliterna. Han tyckte vi kunde strunta i det, men jag var ju så klart nyfiken på hur rundan skulle bli nu när han var med.

När klockan hittat rätt sprang vi iväg mot elljusspåret över cykelbanor täckta av packad snö och och isfläckar. Jag halkade till ibland, men han tyckte inte det var halt. Jag följde efter honom i fart strax över 6 min/km.

Vi kom upp till eljusspåret efter nästan en kilometer och gav oss in i spåret. Här ville han att jag skulle ta täten. Så jag tog täten och höll ett snitt på lite över 6 min/km. Han följde med väl och sen ville han springa den korta delen av slingan med uppförsbacken bara. Nu tog han täten och sprang lite fortare ett par hundra meter och efter backen så drog han iväg i full fart. Jag ökade, men hade ingen chans att haka på utan att maxa. Det kändes riskabelt i halkan och jag hade tänkt springa nån kilometer till så jag lät honom dra iväg. Han stannade där slingan slutade och pustade ut.

Jag ändrade plan, drog med honom och satte kurs rakt hemåt. Vi sprang tillsammans hem i samma sexminutersfart som tidigare. När vi hade mindre än femhundra meter hem började han öka fart lite och jag tänkte att han skulle dra upp en maxspurt igen. Nu hade jag bestämt mig för att inte springa längre än hem och tänkte haka på och se hur snabb han var. Vi sprang snabbare och snabbare. Han gled in strax bakom mig och jag tänkte att han nog tänkte lurpassa och rycka sista 50 meterna eller så. Jag räknade med att han skulle rycka ifrån mig närsomhelst och tänkte att jag kunde grilla honom lite och ökade farten ett lite snäpp till. Jag höll tempot ett par hundra meter till och märkte att han hade släppt. När jag stannade utanför huset och vände mig om så hade han en bit kvar att springa. Jag insåg att jag hade räknat fel och ångrade att jag hade ökat tempot istället för att låta honom softa och få göra sitt ryck. Det var jättekul att han följde med och jag hoppas han vill ut snart igen.

Dagens runda var ett par kilometer för kort för att jag ska komma över hundra km totalt den här månaden, men jag har ju i morgon på mig också.

    Löpningen i siffror

  • Distans: 4760 m
  • Löptid: 00:29:24 tim/min/sek
  • Hastighet: 9.71 km/timme
  • Tempo: 06:10 min/km
  • puls: 151 slag/min
             är 79% av maxpuls och 69% av HRR
  • Förbränning: 363 cal
  • Stegfrekvens: 171 steg/min

Kommentera

Tema av Anders Norén