I år var en god jul för det var första julen på flera år som jag sprang på julafton. Men det var nära att det inte blev av i år heller.

I år trodde jag länge att jag skulle få ställa in för att julstädningen inte var klar. I förrgår var det lite kaos på grund av att mitt möbelbygge inte var klart. Tanken var att bygga om i mitt data/studio-rum så att jag i framtiden ska kunna göra lite snyggare inspelningar av videos till bloggen, men framför allt att få ett rymligare och trevligare rum att vara it. Bygget visade sig vara lite knepigare än väntat så därför låg det så sent som den 22/12 fortfarande brädor inne i rummet. Men på morgonen dan före dan blev bygget klart och med en frenetisk städdag blev det så pass klart att jag fick möjlighet att springa en lite runda på julaftons förmiddag.

Jag hittade snabbt mina löparkläder. Naturligasteg-jackan tog jag så klart när termometern visade tre minusgrader och till skillnad från senaste julrundan 2015 hittade jag direkt alla tre tomteluvorna i huset och slapp ta nån icke tomtig mössa.

Det låg lite snöfläckar här och där och under dem fanns det här och där även isfläckar på gatan så jag valde grusvägen nere vid sjön i hopp om att slippa is. Jag hann inte springa många steg där nere heller förrän jag kände att jag hade dåligt grepp i mina Bikila, men jag rätade på mig och sprang försiktigt.

Som ofta var det många ute och julpromenerade. Hann inte springa mer än femtio meter förrän jag mötte en grupp som hälsade med god jul. Tomteluva har en klart positiv effekt på omgivningen på julafton.

Det var kyligt, men vackert ute och i nästan varje kurva funderade jag på att stanna till för att ta något selfie till bloggen och Instagram. Efter två kilometer gjorde jag ett försök och vände kameran mot mig själv medan jag sprang. Det blev helkasst så jag bestämde mig för att sätta kameran mot ett träd längre fram när det inte var några andra människor på vägen.

Så efter 2,5 km löpning i 5:30 fart stannade jag till i bokskogen för att ta en selfie. Det gick inget vidare. Kameran ville inte stå rakt lutad mot träd eller stenar och när jag fick lite koll på det kom det folk och gick. Blev stressad och sprang in på en mindre stig i bokskogen. Efter diverse meckande och springande fram och tillbaka hann jag ta 10 bilder innan kameran dog av kylan. Så det var bara att vända hemåt och hoppas att jag fått någon vettig bild.

På vägen valde jag att springa på den asfalterade cykelvägen. Det var betydligt halare än på gruset vid sjön. En kilometer av sträckan går också i svagt uppförslut så jag var rejält flåsig när jag mötte jag ett tomteklätt par som var ute och sprang mot mig. Mannen hälsade glatt att det var roligt att se fler nissar ute. Jag spottade fram ett otydligt god jul är jag rädd.

Årets tomterunda blev 6,5 km och eftersom det var så glädjande rundar jag upp det till 35 spänn i min insamling till cancerfonden. Det betyder att insamlingen står på 1875 kr nu. Hoppas hinna med några kilometer till före 2019, men jag spräcker nog inte 2000 kr på kilometerfemmor.