Det har gått så tungt och känts så meningslöst att springa mina korta långsamma rundor sen jag blev utskriven efter sista operationen i våras. Ibland har tanken slagit mig att jag kanske sprungit min sista mil. Kanske tappade jag så mycket fysik på de där arton dygnen på sjukhusavdelningen. Hade tänkt springa igår, men fick ont i fötterna av en lång dag i shoppingcenter så jag skippade det. Idag var det perfekta läget på eftermiddagen när frun skulle åka iväg på playdate med femåringen. Mulet och inte heller överdrivet hett. Kort sagt bättre kan det inte bli, men jag gjorde misstaget att slå på TVn medan jag plockade fram löparprylarna. Och där blev jag fast framför en romantisk komedi, men det visade sig vara ett genidrag. Som väntat löste allt upp sig på slutet i filmen och sensmoralen att ta tag i sitt liv. Det påminde mig om något som Mats Wilander sa till tennisjuniorerna en gång – nästa boll är den närmaste bollen till skaffa sig en matchboll. Så sagt och gjort gav jag fan i hur knagglig min formkurva varit sen jag lämnade sjukhuset i våras, drog på mig löparrygsäcken med vatten och allt och gav mig ut för att springa min klassiska runda #SödraBergundaSjönRunt. 11,5 km är ju egentligen ett tokhopp från sega rundor mellan 4 och 6 km, men va fan, jag kan ju gå i nödfall.

Satte iväg med ambitionen att ta det lugnt, så hellre än att snegla på tid bestämde jag mig för att hålla puls under 150 bpm i början. Det höll första kilometer. Sen steg pulsen till runt 155, men det kändes ändå inte så farlig så jag lät det vara. Fartmässigt visade det sig vara strax under 6 min/km. Tragglade på i den farten och efter 4 kilometer mötte jag flera personer jag kände och hälsade på, men mer än hej blir det inte när man är på väg åt motsatt håll.

Någonstans efter fyra kilometer släppte stelheten i höger vad som jag hade haft sen starten. Det var skönt, men jag kände att det var rätt tungt konditionsmässigt så jag lät det inte påverka mig att öka farten. Vid den stora uppförsbacken vid sju kilometer började det regna lite lätt, men det påverkade inget. Det hade varit fuktigt och känts varmare än väntat hela rundan ändå.

Sista fyra kilometerna var jobbiga, men inte nåt annorlunda än de övriga bortsett från att jag fick lite känning i höger knät. Jag har sprungit rundan över femtio gånger. Aldrig har den loggats till kortare än 11.5, men idag efter de senaste uppdateringarna av Tomtomklockan visade den sig bara vara 11.2. Man undrar om alla de tidigare varit felmätta eller om det var dagens som blev svajjig. Kommer inte att springa den på ett tag igen, men nästa gång ska bli intressant att se hur den loggas. Det enda riktigt uppenbara felet jag såg var att den hade missat att jag startade och slutade på samma plats. Båda gångerna var jag på vägen. Det hade appen missat vilket syns på bilden nedan. Rundan tog 66 minuter idag vilket är min sämsta tid på rundan med 3 minuter ungefär, men det kändes ändå nästan lika roligt som första gången.