Nu har det regnat och då fylldes båten så den tippade över i pappas trädgård. Så jag sprang dit ner. Det visade sig vara exakt tusen meter från min till hans brevlåda.

Efter båttömningen sprang jag en improviserad runda på cykelvägarna. Efter knappt 3,5 kilometer var jag nästan hemma och insåg att jag var på väg att springa ikapp någon. Tanken på att jag faktiskt kanske kan springa ikapp någon alls gav mig en kick. Så jag satte ett riktmärke dit jag skulle springa och gav järnet. Skulle jag hinna ikapp dit fram eller inte. Oavsett vilket skulle jag inte springa längre än dit och sen upp hem för jag hade fått lite känning i högerknät.

Öste på så mycket det gick och jag närmade mig fort, mycket fortare än jag hade tänkt mig. Så jag var jämsides med honom säkert hundra meter före där jag tänkt vika av. Började känna mig trött och där jag skulle vika av skulle jag ta mig an en ganska brant liten backe också. Det var tungt i uppförsbacken, men jag lyckades hålla skaplig fart. Sen var det bara ett par hundra meter kvar hem. Ett par hus från hemma tickade klockan över fyra km. Så jag stannade där.

Kändes inte så mörkt när jag stannade löpningen klockan 21:01, men nu 21:20 är det inte alls ljust. Vi går hastigt mot mörkare tider.