Fint väder, semester = ut en runda. Hade bestämt mig i förväg för att springa till bokskogen och tillbaka, men redan innan jag började springa kändes det så där skumt i bröstet och rapigt i strupen. Nåja, hur lustigt jag än mår så vet jag i alla fall att jag inte kommer att skita på mig för det är ju tekniskt omöjligt med stomin. Så jag tog det som en positiv garanti och gav mig iväg.

Efter några hundra meters tung löpning stabiliserade sig farten på 5:40 och med jämn kamp mot illamåendet så höll jag den farten hela rundan. Det var en totalt händelselös runda vilket när jag tänker efter är positivt för det betyder ju att jag inte heller såg någon Mountainbikare den här gången heller.