Väderleksprognosen sa att Växjö skulle ha Sveriges vackraste väder idag. Det är minsann inte ofta det händer så klart man ville ut och gå. Och dessutom är jag ju ordinerad att försöka komma på fötter så mycket som möjligt nu efter canceroperationen. Idag fick jag sällskap av sonen som var hemma från skolan med en rejäl förkylning.

Vi traskade iväg i stilla fart. Jag hade som förhoppning att kunna gå 1,5 eller kanske rent av 2 kilometer. Det gick mycket lättare och med mindre smärta än igår så vi kunder gå ungefär 500 meter till jag fick göra första stoppet och sätta mig en kort stund på en bänk vid en lekplats. Sen gick vi vidare och det gick bra utan att sitta ner cirka 700 meter. Vi fick gå en omväg runt en byggplats till där jag har en marking för 1000 meter på min vanliga löprunda. När vi nu var nere vid sjön satte jag mig ner lite på en bänk, sen gick vi nästan precis 1 kilometer utan uppehåll rakt mot bokskogen på grusvägen runt sjön. Jag gick med mina korta steg lätt nedlutad som man gör när magen känns ihopdragen och sonen hoppade ner till sjökanten och plaskade med pinnar och annat.

Det var en runda i 17 gradig vårsol. Vi vände vid bokskogen och gick tillbaka utmed sjönkanten. Gjorde ett par stopp och när jag kom hem fick jag lägga mig på soffan och vila höften och magen.

Ett par timmar senare kom frun hem och gick för att hämta treåringen från förskolan. Jag följde med ner dit. blev ett par stopp på vägen, men två kilometer till på rehab kontot. En suverän förbättring jämfört med igår. Ska bli spännande att se hur det känns i morgon.