Jag har sprungit på min motionärs/hälso/skoj-nivå i flera år. Jag har bloggat om det för att se om jag kan lära mig nåt av det, väldigt sällan känner jag att jag haft nåt värt att lära ut. Men nu när jag fått tjocktarmscancer och inte kan springa känner jag faktiskt att jag har ett enda riktigt bra råd att ge till alla oavsett nivå.

Har du precis börjat springa och tycker det är skitjobbigt och att det bara går lite framåt varje gång och att du avundas alla andra som springer maror och så?

Springer du milen på 50 minuter i vanliga fall, men nu har du varit sjuk och ramlat till 55 och biter ihop och kämpar för att komma tillbaka?

Eller springer du just nu fantastiskt bra, allt bara flyter på och nästa vecka kommer du säkert att kapa någon sekund till?

Oavsett vem du är. Njut av det du gör! Gläds av varje sekund du kapar, varje meter du springer, den sköna känslan av att du precis avslutat ett grispass eller av att solen skiner, fåglarna kvittrar när du springer din runda. Det finns ingen garanti för att det blir bättre nästa gång. Du springer här och nu, har du otur kan det vara du som inte kan springa en dag.

Kan du inte hitta någon njutning i din löpning? Då gör du nåt fel. Lös problemet eller gör något helt annat.