Jag vet inte hur många racereports eller träningspass jag läst om, men har jag någonsin läst om dagen efter? Vet inte, minns ingen blogg om det i alla fall. Idag var dagen efter mitt första långpass på riktigt länge. Redan när jag vaknade och steg ur sängen så kände jag att det här skulle bli en tung dag. Det kändes som att någon skruvat fast ett par riktigt tunga, rostiga och kärvande gångjärn på utsidorna av mina knän. De var tröga att böja.

När jag kom till trappan och skulle nå ner gick höger hälsena som i två moment, för varje steg jag tog gick det först segt ner en bit och sen efter halva liksom hoppade det över nån centimeter och rasade ner. Sen lite långsammare ner sista biten. Var så obehagligt att jag valde att gå nedför trappan i sidled istället.

Gick hemma och småjoxade, satt mycket framför datorn och det gjorde barnen också. För att i alla fall komma ut gick jag ut med barnen för att gunga och leta Pokemon. Efter några hundra meter fick jag kramp på utsidan av vänsterfotens fotsula. För varje steg blev det lite mer smärtsamt och efter ett par hundra meter till krampade det ihop så pass att jag fick linka hem med barnen.

Nu känns det helt overkligt att tänka tillbaka på de dagarna för nåt år sedan då jag kunde springa dagen efter ett långpass. Idag är jag ju halvt invalid. Det är ungefär som efter allra första gången jag sprang över milen.