Efter en lång och trevlig dags med studiebesök på en plantskola för skogsplantor i solsken var jag sugen på att springa en runda när jag kom hem. Fem plusgrader och solsken kändes som en öppning för korta tights och jacka. Så jag chansade på det och fivefingers på fötterna. Fick sällskap av äldste sonen också.

Vi gav oss iväg zickzackande mellan lerpölarna på stigen. Jag tänkte inte så mycket på det, men märke efter ett par hundra meter att jag höll mitt vanliga 5:20tempo. Eftersom han inte klagade så fortsatte vi i den farten och jag inväntade nyfiket hur länge han skulle orka. Det var inte förrän efter 800 meter ungefär som han sa att han höll på att få håll. Jag sa att det var nog för att vi sprang fortare än vad vi gjort tidigare. Då ville han kämpa på och hålla den farten hela kilometern så det blev ett rekord för honom. Så vi forsatte i samma fart nästan och första kilometern gick på 5.32. Sen saktade jag ner lite, men inte så mycket och han sprang på fint utan gnissel och gnäll och andra gick på 5:57. På de slingriga stigarna i skogen fick vi ta det lite lugnare och den blev en kilometer på över 6 minuter. Sen piggnade han till och på slutet av den fjärde kilometern slutspurtade han sista hundringen i 4:30 fart. Hans fyra kilometer gick på totalt 22:40. Kändes jättefint att kunna springa i normal fart med honom utan gnissel och gnäll. Han var inte helt utslagen heller. Utan att stanna eller något gick han hem till huset när jag fortsatte vidare och avrundade dagens runda med två lugna kilometer till. Vädret ska hålla i så om jag inte skadar mig på nåt fånigt som att trampa på en legobit som jag gjorde förra veckan hoppas jag få till en runda till i helgen. Kanske rent av två. Måst få upp kontinuiteten.