Ända sedan jag började springa 2011 så har jag letat efter en smidig lösning för att spara mina träningspass och få med mig musik på löpturerna. iPhonen har löst behovet, men varit rätt klumpig att ha med mig. Ett sätt att lösa det på var att skaffa en löparryggsäck. Det funkar, men känns rejält överdimensionerat när jag bara ger mig ut på kortrundor. Ryggan är helt rätt på pass över milen när jag dessutom vill ha med mig dricka.

För några månader sedan testade jag en Sony Smartwatch. Den hade dock så många egenheter att det närmast var falsk varudeklaration i dess namn, den borde hetat Idiotwatch. Så den sålde jag vidare på tradera. Efter en hel del velande tog jag häromdagen steget och beställde hem Tomtoms nya klocka Runner2 HRM + music. Den första löparklockan som jag kunnat få tag på som har GPS, Pulsmätare på handleden och kan spela musik. Höga förväntningar, så skulle den leva upp till dem? Finns bara ett sätt att få reda på det – ut och testa. Direkt när klockan kom igår kväll tog jag en promenad och klickade runt lite för att prova. På den jämförande promenaden runt kvarteret gav den mycket bra resultat, den höll sig mer på vägarna än vad iPhonen gjorde faktiskt. Väldigt få försök till att snedda rutter genomhusknutar och liknande.

Idag var det dags för ett mer rejält test. Så på med långa tights och mysbyxor över det, dubbla sockar, tröja, jacka, mössa, vantar, trådlösa lurar för att ge mig i kast med ett varv runt Bergundasjön i fem minusgrader, lätt vind och snöfall.

Första reaktionen över musikdelen i Runner2 var överraskning. Jag hade räknat med att den skulle scanna av min dator och hitta lite lösa MP3iler, men istället hittade den mina gamla spellistor från iPhonen. Konstigt, men kanske bättre. Så jag laddade över mina mest använda listor och slog på lurarna. BOOOM, Det var knallhögt ljud. Uppenbarligen startar den på max. Hittade inget sätt att skruva ner på klockan så jag skruvade ner på lurarna. Mycket bas, bra tryck, kanske inte helt välbalanserat, men lite extra tryck är inte fel när man springer.

Så iväg ut i spåret. Det tog ett tjugotal sekunder för klockan att hitta satelliterna så jag kunde börja springa. Efter en liten bit bröts ljudet nån tiondels sekund. Det var ett problem som skulle återkomma under rundan, ljudet eller om det är blåtandskopplingen med lurarna glappade lite ibland.

Redan från start kändes vaderna stela och stumma. Hade en hållaktig känsla under revbenskanten på båda sidorna också. När jag hade dragits med det och pulsat fram i snön två kilometer övervägde jag att vända tillbaka och ta långrundan i morgon istället, men viljan att testa klockan drev mig att ta en kilometer till. Den gick också tungt på ca 5:50. “Ähh en kilometer till sen vänder jag”, tänkte jag och gnetade vidare. tappade lite koll på distansen och när jag var närmare fem än fyra km så var det lika bra att ta en till och väl efter den var det i princip halva så jag fortsatte.

Fick en fartkick i nedförsbacken på den åttonde kilometern och kom ner i 5:30 snitt. Nu började vaderna mjukas upp en aning så det kändes rätt hoppfullt att jag skulle stå distansen ut. Sneglade lite av och till på löparklockan och den verkade tracka pulsen bra och ge liknande tider som Runmeter på iPhonen. Jag fumlade lite när jag skulle slå av klockan vid slutet så det las nog på typ tio sekunder där. iPhone mätte upp sträckan till 11,4 km och Tomtom till 11,3. Ingen stor skillnad. När jag tittar på spåret så ser Tomtomen ut att sköta sig väldigt bra, bara på några enskilda småställen tycker den att jag sprang i diket eller skogskanten. Men det är inga tokvägar rakt över sjön eller så. Det handlar som mest om två meter utanför vägen. Det är ok tycker jag. Så på GPSdelen får den godkänt av mig.

Hur funkade då pulsmätningen? Strax efter jag kommit in i en backe eller ändrat tempo så ändrades pulskurvan. Det verkar som en helt rimlig eftersläpning för pulsen stigen ju inte direkt med första snabbaste steget. Så jag tycker den verkade uppföra sig precis som mitt gamla pulsband eller till och med bättre eftersom den inte gled runt och tappade kontakten som det hände med bandet runt midjan förr. Avslutade med att ge järnet sista femhundringen och lyckades pressa upp pulsen till 181 bpm. Får pressa mig en lite längre sträcka någon gång och se om jag kan få upp pulsen mot gamla rekorden med pulsbandet, det här var inte något riktigt maxpuls, men hög i alla fall.

Musiken dunkade på runt rundan, men enstaka hack. Inte perfekt, men inte gravt störande heller så jag kan leva med det. Kanske kunde det bli bättre av att ha klockan på andra armen närmare luren med sändaren. Får prova senare.