Den här veckan har jag varit allmänt seg. Fast det ska ärligt sägas att jag varit i flera veckor. Antagligen beroende på lite udda sovrutiner. Antingen kommer jag hem ovh somnar framför TV efter kvällsmaten typ kl 20. Antingen vaknar jag sen pigg som en mört vid midnatt, kan inte somna om och så får det bli lite TV eller läsa ett par timmar. Provade dataspel tidigare i år, men det är ett helt odugligt sömnpiller. Jag blev bara piggare och piggare ju mer jag spelade. Och om jag inge vaknar vid midnatt så vaknar jag typ kl 4 och då är det ju samma visa med att att man måste hitta på nåt. Det här har antigligen bidragit till min allmänna seghet som gjort att jag inte orkat motivera mig till nån löpning när jag kommer hem. 

Idag var jag precis lika omotiverad och seg som vanligt, men när sonen ville ut fick jag på mig träningskläderna. Sonen ändrade sig när han såg duggeregnet. Fick alltså springa själv. Lunka iväg lite stilla. Första kilometern kände jag mig allmänt trött bara. Under den andra kilometern kom den vanliga stumheten i vaderna. Kände mig halvdeppig och insåg att jag hade helt sopig mental inställning. Försökte framgångslöst jobba bort den. Efter tre kilometer sneglade jag på Runmeter och såg att jag trots allmän seghet hållt mig lite över fem km/min vilket var betydligt bättre än vad det känts som. Det gav lite energi och jag lyfte på hållningen lite. Med 300 meter kvar hade jag sprungit i 19 minuter. Bestämde mig för att ge järnet och avsluta under 20. Nix pix, nån vidare fart fanns inte. Avslutningen gick bara ner mot 3:40 tempo. Fjärde kilometern gick på 4:30 och jag missade 20 blankt med ett par sekunder. Nåja, jag kom i a f ut idag.