Det har inte givits någon möjlighet till löpning alls den här veckan förrän idag. De enda steg jag har tagit har varit att gå några kilometer fram och tillbaka för att titta på sonens fotboll eller till jobbet. Idag var det perfekta förhållanden så jag tog på mig vätskeryggan och siktade på milrundan runt sjön. Efter ett par sega kilometer i femfart ringde mobilen. Min far ville jag skulle komma över. Efter fyra kilometer krampade fötterna ihop. Jag hade fått ett par av min frus tåstrumpor som är en storlek mindre än mina och gett mig iväg i mina Lontra LS som är en halv storlek mindre än mina Bikila. Så jag stannade och tog av mig strumporna. Barfota kändes klart bättre, men jag vände ändå och sprang tillbaka för att hjälpa pappa tömma frysen på vägen hem istället. Så det blev en återrunda på tre kilometer. 11 grader solsken och lätt vind, men inte ens det hjälpte för den biten kändes lika tung som den första.