Kände mig sömnig och inte så sugen på nåt när jag kom hem från jobbet, men vill få tillbaka min kontinuitet och tvingade mig ut. En fyra kilometer eller så lite stilla kunde var väl klara “i sömnen” intalade jag mig. Tog inte så många steg innan jag insåg att vaderna var tunga som vanligt, men idag kunde det kvitta. Malde på i 5:30fart och efter en kilometer kände jag mig inte lika sömning. Det kändes varken bättre eller sämre när jag sprungit 3 kilometer och kom in i bokskogen, men jag kände att jag lika väl kunde harva på nu när jag ändå var igår. Så jag fortsatte och tog mitt vanliga varv runt Kalahöjden. Vaderna var lika stela hela runda, men som vanligt så hittade jag ett bättre flyt på sista kilometern och tog den i 4:30-fart. Det enda lite ovanliga med den här rundan var att det var första gången i år som stigarna inne i bokskogen var torra.