Förra månaden lyckades jag få ihop en träningsmängd på 5 kilometer. Inte per dag, inte per vecka utan för hela månaden. Förra veckan kunde jag börja springa lite igen och det har så klart varit en tung omstart. Senast jag sprang den dryga milen runt sjön var i april när jag fick draghjälp av en gammal vän. Idag fick jag draghjälp av kanonväder så jag kunde inte låta bli att dra på korta stassen och uppleva naturen.

Slog på Runmeter och stoppade den sen undan den i en ficka för att springa ostressat i lagom fart. Provade nya pluggar till mina musiklurar(återkommer till dem i nån senare post) och sprang avslappnat till musik. Första tre kändes rätt soft. Sen under den fjärde kilometern kändes det ännu bättre och när jag passerade bron vid fem kilometer som var rätt full av fiskande och grillande folk rätade jag på mig och försökte springa lite snyggare(fast inte fortare). Den sjätte kilometern bjöd på gassande sol och rejäl motvind. Intressant kombo, inte så hett, men tungt. Branta uppförsbacken efter var plågsamt tung. Efter den var det en allmän plåga sista vägen hem och jag fick jobba med mental med att intala mig att den längsta biten var klar och att jag sprungit rundan massor av gånger.

Sista två kilometerna börja det växa fram ett par blåsor under höger stortå. Det var längsen och jag var på vippen att stanna och kolla i skon ett par gånger, men bet ihop. Med några hundra meter kvar av rundan såg jag att jag hade sprungit i 59 minuter och tänkte att jag väl i alla fal kunde ta varvet under timmen och pressade mig sista biten. Missade lite och gick i mål på 1:00:10.

När jag tittar i loggen nu efteråt kan jag konstatera att jag låg mellan 4:54 och 5:25 min per km. De flesta låg på 5:10. Tänk att några sekunder över fem och så klarar man inte en 11,5 på en timma. Drog på mig ett par blåsor under foten. De har inte spruckit, men jag tror ändå att jag skippar min planerade återhämtningsjogg i morgon.