Vid den här tiden 2013 hade jag sprungit en stillsam mil, kände mig fräsch och såg fram emot det kommande årets löpning. I år är det omvänt. Jag sitter inne förkyld och tittar på stormen som smattrar mot rutan.  Men även utan förkylning och storm är det inte säkert att jag hade sprungit något även om tid finns. Slutet på 2014 var segt och motigt så motivationen tröt ordentligt och kröntes av ett sista pass med personsämsta. Nu är det dags att blicka till tillbaka in i mina loggar och se hur året egentligen var.

Tiderna 2013
•30 km – 2:51:58
•20 km – 1:52:35 (1:50:15, 2013)
•10 km – 46:32 (47:35, 2013)
•4 km – 18:52
•400 m – ej testat

Sträckorna
•Totalt 782 kilometers löpning (1000 km 2013)
•86 löprundor på olika underlag (148 2013)
•Längsta distans – 34 km (27 km 2013)

Längdrekord i januari
Årets först starka upplevelse kom tidigt. Sprang stilla ett varv runt Bergundasjön och kom hem helt pigg redan årets första dag. Efter tre stabila träningsveckor gav jag mig den 25/1 ut och testade milintervaller. Åtta minusgrader gjorde att drickaslangen frös, men passet gick väldigt bra och jag tog mig tre varv runt sjön och satte ett nytt PB i distans med ca 34 km.

Plantar Faschia, förkylningar, matförgiftning och tåbrott i Q1
Efter den fina inledningen på året fick jag ont i en högerfoten när februari kom. Träningsmängden rasade då från 30 km per vecka till 10 km och sedan 0 km. När jag edan problemen med Plantar Faschian släppte gav med sig åkte jag på en rejäl förkylning och en matförgiftning på ett hotell efter den så det blev det en period på fem veckor med ingen löpning eller bara få kilometer per vecka.

Formen hade helt kollapsat och mars fick bli en omstartsmånad. Det gick ganska bra och den 12 mars var jag nästan i nivå med mitt gamla PB på fyra kilometersrundan. Efter det följde ett par bra normala veckor med snitt på cirka 30 km. Lite inspirerad av Robert framfart på Växjöloppet la jag mig på 4:30 fart för mitt varv rund Bergundasjön den 2 maj. Det gick ganska bra och blev ett nytt PB på min referensmil med tiden 36:32. Tyvärr fick jag lite problem med benhinnorna redan dagen efter och en dryg vecka efter det bröt jag en mellantå när jag var och sprang i bokskogen. Så det blev en noll vecka till innan jag vågade mig ut.

Mycket bokskog under Q2

I slutet av maj hittade jag en fin slinga inne i bokskogen. Där tillbringade jag nästan alla pass i juni och de flesta veckorna låg jag stabilt på 30 km i snitt. Juli körde jag lite andra rundor. Det gick rätt ok, men jag hade svårt att släppa loss för jag fick lite problem med vänster vad. Det problemet visade sig att det skulle förfölja mig resten av året.

Ett motigt andra halvår

Augusti var en medioker månad, inga speciella skador och inga märkvärdiga rundor. Jag tänkte då att den skulle ge en grund för en bättre höst. September blev också en månad som hackades sönder med av förkylningar och småkänningar i vänstervaden. I snitt  blev det en knapp mil per vecka. Oktober blev inte ett dugg bättre tyvärr. Ännu en månad med förkylning som tvingade in noll veckor. Det totala avsaknaden av stabilitet senaste månaderna började märkas i allt fler rundor. Kortare snittlängd och långsammare tider. I november blev det ännu fler veckor med halsont och fick jag bara ihop fem löprundor totalt. I december beslutade jag mig för att ta tag i min strulande vad och gick till en massör. Det hjälpte till viss del. Fick även rådet att springa fler och kortare rundor. Mörker, barnpassning och andra familjeaktiviteter bidrog till att jag inte fick ihop mer än två pass per vecka ungefär. Motigheten började tära allvarligt på löpglädjen nu. Årets sista pass den 29 december fick jag ont under revbenskanten och fick gå vilket gav en avslutning med en riktig bottenrunda.

Prylarna

Inför 2014 köpte jag Vibram Spyridon LS, Vibram Bikila LS, Vibram Speed, Inov-8  Trailroc 235 och Inov-8 F-Lite 232. 232orna var varken bra eller dåliga att springa i, men har fått tjänstgöra som vardagsskor. De solklara vinnarna i gänget var Inov-8 Trailroc 235 och Vibram Biklia LS. Bikila LS passade mina fötter perfekt. De är jättesköna och perfekta till löpning på stigar och vägar när det inte är blött. Trailroc 235 var jag lite tveksam till inledningsvis, men efter att jag tog bort innersulan så har de växt på mig. De grova “dobbarna” på undersida ger jättebra grepp i terräng, men även extra skydd mot småstenar. De är hyggligt flexibla och ger därmed också rätt bra kontakt med underlaget. Spryidon har jag inte riktigt kommit överens med för de är lite för tajta över vristen med sitt stretchmaterial.

I år skaffade jag mig också ett par trådlösa lurar till mobilen för löpningen – Jaybird Freedom Sprint. Det blev inte ett klockrent köp. Ljudet är ok, men passformen är inte vad jag hade hoppats på. Det levereras med tre olika stora gumminsatser, men ingen av dem passar i mina öron. Oavsett vilka jag väljer så glider de ur mina öron när jag blir en aning svettig. Det platta gummibandet som löper mellan lurarna hakar ofta fast i halskanten på tröja eller jack och drar ur dem också. Man får också men en båge som dras runt varje öra, men den sitter de nästan fast när jag springer. För att verkligen få dem att inte åka ur mina öron har jag fått fästa kabeln mellan dem i min keps och sedan ha öronbåge också. Ett bottenbetyg när det gäller passform för mig alltså. Mina gamla sennheiser med båge satt mycket bättre. Trådlösa lurar med båge vore kanske det perfekta.

Under året dammade jag också av mina gamla mysbyxor och konstaterade att de faktiskt är sköna att springa i om man bara ha ett par bra korta tights under.

Tankar inför 2015

Känner mig faktiskt ganska tom inför året.  Hoppas slippa vara så förkyld och skadad under 2015 som jag var 2014. Är jag det och får möjlighet att köra fler och kortare rundor kan det nog bli bra.