Ok, nu har jag tröttnat på alla välvilliga löparprofeter. Motivet må vara gott, men det finns ingen poäng i att blåsa upp illusioner och osanningar. Nyligen debatterades det om det finns en ogästvänlig attityd i löpningen eller ej. Maramackan som är en intressant bloggare som jag läser och lär mig mycket av dementerade detta. Lite paradoxalt skrev han nyss själv en trevlig text om den vackra Maratonlöpningen som knyter an till debatten. Han är långt ifrån den första och säkert som Amen i kyrkan inte heller den sista som kommer att säga något liknande, men det blev tydligt i hans text att även de mest välvilliga och trevliga löparna på sätt och vis kan bidra till denna helhet.
Om man deklarerar att vem som helst som är frisk kan klara av att springa en Mara både förringar man insatsen för den stora massan( som med krampande muskler, blodiga fötter och annat lidande hasar sig över mållinjen en gång) och klassar en majoritet av folket som sjuklingar. Det är rätt hårt att klassa de som saknar muskelstyrkan att hålla ihop knän och leder för fyra mils löpning som sjuka. Om man dessutom lyfter fram att Maran är en lagom kort sträcka som de flesta kan löpa i högt tempo, ja då tycker jag att man har snöat in i sin egen värld och blivit lite fartblind. Som normalmotionär springer jag oftast i ett tempo strax över 5 minuter per kilometer på mina rundor. En del tycker det är sakta och andra tycker att det är ganska rask fart, men väldigt få tycker att långsammare än 6 min/km är ett högt tempo. Måttligt säger de flesta och långsamt säger många andra. En snabbskanning genom de flesta resultatlistorna visar att det ofta är färre än den första tredjedelen som håller högre snittfart är 6 min/km. Så man måste upp på en ganska hög nivå för att tycka att det är normalt att springa Maror i hög fart.
Så snälla kalla Maran för vad den är. En stor prestation som kräver god fysik och träningstålighet för att klara av i högt tempo eller en gigantisk mental prestation som de flesta kan kämpa sig igenom med en mix av löpning, jogg och gång. Ge prestationen den respekt den förtjänar.
Staffan
Jag både håller med dig och inte…nyckeln ligger i orden “kan klara” och jag tror det handlar om att med RÄTT FÖRBEREDELSER kan alla friska människor springa maraton. Det stora flertalet motionärer som kämpar sig igenom maran på det sätt som du beskriver har ju tyvärr inte förberett sig tillräckligt väl för uppgiften och då blir sträckan plågsam.
Naturliga_steg
Ja, man kan diskutera ordvalen. Det jag i första hand vänder mig mot är den lite glättiga lättsamheten som elitlöparna förmedlar. Vissa har talang för att tåla träningen, men andra gör det inte. Är man inte frisk så är man sjuk och jag tycker det är orimligt att säga att folk är sjuka för att de till exempel har för svaga vader, höftböjare eller knän för 5-6 timmars löpning. Om de då ska springa sträckan räcker det inte att vara frisk enligt en medicinsk tolkning. Gå kan nog alla göra.