När jag matade min 16 månader gamla son med en påse mosad frukt slog det mig att den puren kanske skulle funka i min mage när jag springer. De är förvisso inte billiga, men funkar det kan det vara värt det på mina enstaka långrundor. Så idag drog jag iväg på en långrunda utrustad med en barnmatspåse i löparryggan. Hade inga ambitioner på någon rekordlång runda, men lite över timmen behövde jag vara ute. Skulle ju vara rätt fånigt att pressa i en påse annars. Satte iväg mot Kalahöjden i drygt 5 min/km. Det var rätt varmt och tryckande fast solen låg bakom tunna moln, men jag höll mig runt 5:15 i snitt hela tiden. Efter 980metersvarvet runt Kalahöjden valde jag att fortsätta bort mot sundet på sträckan Växjö runt.

För att omväxla mig lyssnade jag på MaratonPodden idag istället för musik. Den legendariske skrinnaren Tomas Gustavsson höll mig sällskap i lurarna första milen. Efter åtta kilometer var jag faktiskt lite sliten. Att höra Tomas prata om betydelsen av att inte låta negativa tankar komma in i huvudet gjorde inte saken lättare. De tankarna kom nästan direkt då. Försökte mota dem med att äta lite barnmat. Skruvade av korken, tog en munfull. Jisses va söt den var! Stod att den var utan tillsatt socker och tur var det för den var söt så det räckte. Det var en löpmässigt seg mil och när musklerna i låret ovanför knät började tröttna liksom vaderna var beslutet att vända vid tunneln borta vid Biltema självklart. Vände och gick också några sekunder innan jag sprang tillbaka.

Efter Tomas kom ett avsnitt med Evy Palm i podden. Mitt tröga steg ackompanjerades nu av två kvittrande glada kvinnor i lurarna som pratade om hur lätt det är att springa. Åt en munfull barnmat varannan kilometer ungefär och den slank lätt ner med en mun vatten. Evy berättade att hon började springa en kort två kilometers runda i sakta fart där hon även hann med att plocka hallon och svamp. Efter ett par såna rundor hoppade hon in och vann ett tvåkilometerslopp, sen bara fortsatte hon på den vägen. Lite väl glättigt för min smak kände jag medan jag malde på hemåt. Skippade extravarvet runt Kalahöjden på tillbakasträckan. Ungefär när Evy berättade om glädjen att persa på Maran runt 2:30 så råkade jag kolla ner i vägkanten. Var det inte? Ja, nej, ja, jo! Det var det! Kantareller! Hurra. Världens sämste svampplockare hade hittat kantareller. Slog av Runmeter direkt och plockade en dryg handfull med gula små knappar som växte vid löparspårets kant. En tungt och rätt motig runda förbyttes nu med en gång till en triumfatorisk succérunda.

Facit idag – 17 km på en timma och 30 minuter prick som avslutades med kantarellplock – mums! Den andra positiva delen var så klart att jag inte hade några problem att äta barnmaten.