Efter att ha spelat 40 minuter tennis med sonen tog jag en kvällsrunda. Valde favoritnian i bokskogen, men efter första kilometern som var varm och tung och gick på 5:20 övervägde jag att korta av. Medan jag övervägde var och hur jag skulle korta av rundan passerade den andra kilometern ganska smärtfritt på 4:50. Det fick mig att fortsätta bort genom bokskogen med förnyad energi. Efter fyra km var jag framme vid min slinga runt kala höjden. Då kände jag mig tyngre igen, men jag tog mig runt under 5:30 och sen var det ju bara att ta mig hem. Eftersom jag lämnat lurarna hemma lyssnade jag till mitt eget flåsande i värmen och kände mig mer plågad för var steg. Att springa utan musik är svårt för mig. Varje kilometer kändes jobbigare, men jag ökade så svagt farten ändå. Trött och med hemlängtan rev jag av de sista kilometern på 4:30. Rundan gick totalt på strax över 45 min vilket är en av mina bättre tider på den nian. Sprang för första gången på länge i ett par vanliga icke kompressionstights. Låter det vara osagt om Nikes standardtights är dåliga och slappa eller om det är mina 2XU som gjort mig kräsen, men tightsen kröp upp i grenen och korvade sig runt låren småobehagligt under hela rundan. Tveksamt om jag kommer att plocka fram dem igen.
Inov-8 Trailroc 235, Kalahöjden 980m, Kalahöjdenskogen, träningsdagbok
Tillbaka på känd runda

Rund är också en form!
De korviga tightsen kanske gjorde att du sprang fortare, för du vill hem och slippa obehaget? 🙂
Jag springer aldrig med musik. En vanesak kan jag tänka mig.
Naturliga_steg
Tänkte inte riktigt så.