Har inga småskador och har inte sprungit alls mycket sista dagarna så jag borde vara toppenfräsh. Det enda som möjligen inte var perfekt var vädret som var för bra – 26 grader, strålande sol och vindstilla. Jo, jag hade stått i mål ett par timmar när grabbarna spelade fotboll också, men annars var allt tipp topp.  Var ett tag sen, men kände för ett varv runt Bergundasjön idag. Gick ut i uppvärmingsfart 5:45 och ökade sen så sakta för varje kilometer. Efter fem kilomter låg jag på 5:10 och snittpuls 160 bpm. Det kändes rätt bekvämt, men för ett par år sen brukade jag ju ligga runt 5:00 väl? Sviker minnet? Nog hade jag väl högre snittpuls också då? Jo, så var det nog. Fast efter ett par års relativt stabil träning borde jag väl ha lite högre kapacitet nu, eller? Frågorna snurrade i skallen när jag passerade milen på dryga 52 minuter. Långt från perset på 46, men å andra sidan hade jag maxat då och fick stanna upp den gången.

Fortsatte hemåt och ökade sista dryga kilometern hem och gav järnet i slutspurten. Kom som bäst upp i 3:30 i finishen och peakade pulsen på 177 bpm. Kändes sisådär. Slog mig ner i gräset, tog en bild på solnedgången och började leta efter mina gamla tider i appen för att få svar, men kunde inte hitta dem. Va, fan? Är jag gaggig eller har Runmetergänget plockat bort alternativet för routes? Magen började bli upprörd nu så jag traskade rakt in på toa. Efter toa och dusch hittade jag rutterna i Appen. Fakta är att jag sprungit runt Bergundasjön 26 gånger och det här var den sjätte snabbaste tiden. Av de snabbare tiderna har jag haft snittpuls på 163 bpm eller mer så med tanke på dagens snitt på 161 bpm är läget bra, men känslan av att sväva fram saknades helt.