När jag kom hem från jobbet var jag skit-trött. Hade bestämt mig för att springa och bytte om, men när jag fått på mig tightsen sträckte jag ut mig på golvet och – somnade! En effekt av att titta på sena matcher i fotbollsVM antagligen. När jag vaknade upp en kvart senare fick jag sköta grillen. Det blev lite korv, majs och fläskkarre.

Halv nio, när jag smält maten, drog jag iväg på min löprunda. Efter några få steg skrek jag till – skit. För jag hade fått ett knott i ögat. Joggade vidare sakta och försökte få ut det ur ögat med handleden. Två kilometer senare höll jag fortfarande på och gnuggade ögat.

När jag nått fram till Kalahöjdenvarvet hade jag snittat 5:20 min/km och pulsen hade legat runt 155 bpm. Sprang två varv i femfart på den kilometern därinne och vände hem igen. Benen hade varit lite sega, men piggare än de senaste gångerna. Höll nästan pick 5 min/km och det kändes lagom jobbigt ända fram till den nionde kilometern. Då blev magen orolig. Efter några hundra meter till började jag tvivla på att jag skulle klara mig hem på toa. Magen kollapsade precis när jag rasade in i huset och kastade upp toadörren. Det var länge sen jag upplevde det här eländet. Den gemensamma nämnaren verkar vara korv eller i alla fall kött. Den här gången var det drygt en och en halv timme mellan jag åt och sprang. Kanske är det också för kort tid för att magen ska kunna hantera kött.

Så rundan började skit och slutade med skit, men själva rundan var helt ok. 10 km blandad terräng på 52 minuter och med snittpuls 160 bpm är ok.