Igår satte jag pers på min runda. Vanligtvis är jag seg dagen efter ett PB, men idag kändes benen helt ok så jag drog iväg på samma runda. Fast idag tänkte jag på Fredrik Uhrboms uttalande i Marathonpodden – “vi riktiga löpare ger typ max 80% de flesta passen, annars kan man inte träna varje dag”. Att ge 80% är inte min grej, men idag tänkte jag göra som den gamle hockeycoachen Timo Lahtinen sa och vara “äckligt disciplinerad”.

Så jag satte iväg med ambitionen att det skulle kännas lätt hela rundan och att jag skulle ha mycket kvar att ge när jag kom hem igen. Efter två inledande lätta kilometer i 5:30-fart låg pulsen på 149 bpm. Då satte jag som dagens mål att aldrig låta pulsen gå över 150 bpm.

När jag kom in på Kalahöjdenslingan fick jag jogga fram i 6:30 min/km för att hålla ner pulsen. Det gjorde jag. På vägen tillbaka trippade jag fram i 5:20 och märkte att pulsen låg i 144 så då ökade jag lite. När jag kom upp i 4:45 steg pulsen över 150 igen. Efter den toppen balanserade pulsen ut sig på 150 bpm vid fart runt 5:10 sista biten. Lätt och fint. Inga problem idag. Avslutade dagens äckligt disciplinerade återhämtningsrunda med att massera vaderna med min Petflaska-roller. Ska bli intressant att se hur benen reagerat på detta i morgon.