Efter en endagstripp med familjen till Båstad kom jag hem rätt varm och trött, men att bara få ihop en enda löprunda på en hel vecka är för dåligt så en runda var tvungen att springas. 28 gradig sol och i princip vindstilla krävde förståss hela kittet med vatten i ryggan och allt.

Satsade på en standardrunda i bokskogens skugga. Det var varmt och tungt från första steget. Låg och snittade nästan 6 min/km första fyra. Pulsen låg runt bekväma 150 bpm. När jag kom till mitt kalahöjdenvarv kände jag för att maxa ett par hundra meter och se hur fort jag kan springa på en halvteknisk stig. Kändes som att kom upp i väldigt nära maxfart ett par hundra meter. Bara vid två tillfällen fick jag bryta stegrytmen för att parera stenar. Nära 3 blankt på den biten? Nix pix enligt Runmeter(som har en erkänt lång startsträcka för att kalibrera farten). 3:50 min/km som snabbast sa appen. Inte möjligt tänkte jag. Om inte löparklockor var så dyra skulle det vara kul att ha en mätning som reagerar snabbare än var hundrade meter som jämförelse.

Lite missnöjd med detta mätvärde sprang jag ett varv till och gjorde samma ryck efter varvningen. Dumt nog glömde jag att varvningen inte är vid ett kilometeromslag och fick halva speeden utsmetad på slutet av km 5 och halva på inledningen av km 6. Så det blev en ny tvåhundring cirka 3:50 enligt appen. Sprang inga fler varv efter det och sprang hem lugnt hem i 5:50 fart. Sista två km hem ökade jag till 5:00. Sista rushen uppför backen i 4:40fart var asjobbig i hettan och pulsen gick upp i 183 bpm. Hetta är inte riktigt min grej just nu.