Idag skulle sonen spela fotbollscup i Jämjö. Såg på schemat att det skulle bli en lucka på ett par timmar och tog med lite löparprylar. Vid tolvtiden blev det två timmars paus före semifinalerna så då gick jag till bilen för att byta om. När jag fått på mig tights, tröja och strumpor fick jag en helvetisk kramp i hålfoten (Plantar fascia). Innan jag bröt testade jag att massera foten. Tryckte och drog och till min förvåning försvann krampen helt så jag vågade traska iväg.

Hade ingen aning om vart jag skulle ta vägen så jag började springa där jag stod bort från fotbollsplanen. På andra sidan planerna verkade gå en väg in i skogen. Kom dit och såg traktorspår uppkörda i lera och sand. Det såg mjukt och inbjudande ut så jag satsade på den. Härligt underlag för Fivefingers. Skuttade glatt fram en halv kilometer ungefär till jag kom till en gård. Tog mig genom lervällingen på gårdsplanen mellan traktorerna. På andra sidan fortsatte en gnagglig sand och grusväg. Efter en dryg kilometer kom jag till en ny gård. På andra sidan den gården var det nya traktorspår i sanden. Härligt tänkte jag och kutade på förbi en bonde med skyffel i handen. Strax efter gården byttes sanden ut mot lervälling. Så jag fick springa och hoppa runt spåren för att inte bli blöt.

Efter en kilometers hoppande i kors över leriga traktorspår kom jag till ett par åkrar. Traktorspåren gick rakt genom åkern. Chansade på att de skulle fortsätta på andra sidan. På andra sidan åkrarna fortsatte inte traktorspåren, men en liten trevlig stig ledde in i skogen. Kutade på stigen en dryg kilometer, men så hux flux slutade den vid ett dike. Hoppade över diket och sprang en bit rakt fram i skogen. Sen tog skogen slut och jag kom till en granplantering. Satsade på att korsa den, men det var en dålig idé. Terrängen var blött tuvigt gräs, blandat med ris och björnbärssnår. Taggigt som fan och jag fastnade och rev mig genom tightsen. Planteringen var några hundra meter bred och när jag kom ut på andra sidan försökte jag hitta någon vettig riktning framåt ur skogen med hjälp av GPSen.

Som den värdelösa orienterare jag är valde jag en kurs som ledde åt fel håll. Så det blev mer stiglös granskog och ett antal stenhällar täckta i hal dyngsur mossa innan jag kom till en hygglig bokskog. När jag kutat genom bokskogen hade jag sprungit sex kilometer och kände att det var läge för att ta ut en ny riktning mot närmaste väg i riktning hemåt. Brötade genom en granskog till och korsade en åker innan jag kom på en asfalterad väg som ledde tillbaka till Jämjö samhälle. Tillbaka i samhället efter 9 kilometers löpning i mestadels obanad terräng i farter ofta långsammare än sex minuter fick jag lust med lite snabbare löpning och avslutade med två kilometer asfalt i snittfart 4:40 i samhället.

Det gick bra att köra hem grabbarna i bil, men väl hemma i TV-soffan igen låste det sig i hålfoten igen. Dags att kosta på mig en timme naprapat?