Ikväll var bästa lösningen att springa på kvällen efter sonens fotbollsträning. Fick sällskap av Robert. Tur det för nu har det blivit mörkt och det tar verkligen emot för mig att ge mig ut i mörkret. Testade ett tips mot skvalp i ryggsäcken som jag fått av en bloggläsare. Att suga ut luften ut vätskeblåsan efter påfyllning. Termomentern visade på tio grader så idag tog jag på mig en långärmad tröja. Sen iväg. Benen var småsega idag så det gick inte med någon lätthet att hålla 5 min/km de tre kilometerna bort till mötesplatsen.

Hade jag varit själv hade jag kortat av rundan och vänt hem, men nu med gott sällskap så knatade vi på runt först Växjösjön och sedan trummen. Ungefär sex kilometer i 5:40 min/km blev det. Sista gick lite fortare på 5:20. Sen fortsatte jag i 5:30 hemåt. Efter en kilometer lättade benen märkligt nog. Den elfte kilometern gick på 5:20 och jag hittade bättre och bättre flyt i steget. Den tolfte och sista kilometern gick på 4:15 i snitt och i slutet när jag slog av klockan var jag uppe i 3:55 – utan att det kändes speciellt tungt. Mycket märkligt. Dagens 12 km gick på snittpuls 155 bpm och avslutningen peakade bara på 170. När jag stretchade ut efteråt kände jag mig väldigt öm på insidan av höger skenben en bit upp. Bäst att göra ett litet uppehåll nu.

Hur funkade tipset med att suga luften ur vätskeblåsan? Förträffligt! Hörde knappt minsta skvalp från ryggen och det kändes även mycket lättare. Tack för tipset, du vet själv vem du är 😉