Senaste veckans hälstrul hamrade in insikten om faran med drastisk ökning av träningsdosen och behovet av vadstretching. Lösningen på hälproblemet var lyckligtvis så enkel som att stretcha vaderna ordentligt. Idag har hälarna känts normala så jag drog iväg på min vanliga tunnelrunda. 25 gradig hetta och sol motiverade lite dricka och en elektrolyt. Idag testade jag Nuun och smaken Kona Cola. Blandade bara halva nosen mot rekommenderat så Colasmaken blev inte så tydlig. Den syntetiska sötningsmedelssmaken fanns dock tydligt där och den är jag inget fan av. Återkommer med en bättre utvärdering när jag smakat alla mina elektrolyter.

Inledde dagens runda i vanligt stillsam 5:30-fart. När jag kom in i bokskogen mötte jag för första gången en kille på min stig. Väjde utanför stigen för honom och hans hund. Sprang som jag brukar med musik i min egen värld. Överraskades plötsligt av att han tydligen vänt om och sprungit i kapp mig. Det har heller aldrig hänt på rundan. Precis när han kom ikapp mig delade sig stigen och vi tog varsitt håll så jag fick aldrig chansen att haka på och se hur fort han sprang. Det hade jag säkert gjort av ren nyfikenhet annars.

Fortsatte min runda och vände som planerat efter tunneln vid 4 km. Passerade tre personer till som promenerade på stigarna i bokskogen. Intressant eftersom jag tidigare inte ens mött tre personer totalt under alla gånger jag sprungit där. När jag kom ut ur bokskogen såg jag en löpare i blått komma upp bakom mig från den anslutande grusvägen. “Jaha, ska det komma en till och dra för mig nu”, tänkte jag. Eftersom jag också sprang i nedförsbacke och hade fått upp lite fart så höll jag nu fem min/km. Såg i ögonvrån när jag passerade ett promenerande par att den blå löparen tagit in några meter på mig. Tävlingsdjävulen vaknade och jag bestämde mig för att han skulle få jobba lite för att dra förbi mig. Ökade till 4:45 ett hundratalmeter. Såg honom i ögonvrån på samma avstånd när jag bytte sida för att passera ett nytt par flanörer. Noterade att jag hade puls 165 bpm, men kände mig pigg så jag ökade ett snäpp till. Låg i 4:30 ett par hundra meter och pulsen steg till 175. Såg den blå löparen en aning längre bakom mig och ökade till 4:15 några hundra meter. Luckan växte, men bara lite. Hade inte lust att maxa så jag låg kvar på 4:30 sista kilometern. Slog av appen efter 8 km på 41:37. Avslutade med en kilometers promenad och stretching. Blå löparen blåste inte förbi så han sprang tydligen inte varvet runt sjön.

Härligt att vara tillbaka igen. Nu kan jag se framåt igen. Planen för kommande vecka får bli att springa oftare istället för att dra iväg på långpass och tvingas till rehab igen.