Spring mot cancer

Steg för steg, en löpares kamp mot cancer

återhämtning

Dagen efter

Sitter framför datorn och känner en total tomhet. Höften och utsidan av ett knä är slitna sen gårdagens 24 km, men annars känns kroppen förvånansvärt fräsch. Att springa är inte att tänka på då det var segt att gå fem kilometer till och från lunchhaket tidigare. Ändå är det det enda jag tänker på nu. Svårt att förstå varför jag drabbats av denna totala apati till allting annat. Har inte lust med att se på TV eller ens spela lite datorspel. Allt känns bara dagen efter.

4 Kommentarer

  1. Man blir lätt “beroende” av löpningen också. I know the feeling.
    Blev lite full i skratt när jag läste: “Min fru råkade ha ätit min sista snickers”.
    Vågar du lämna choklad obevakad i huset med en kvinna? (Min sambo gör det INTE)! Haha!

    • Ja, det var en konstig känsla av tomhet när jag gjort mitt långpass. Hela veckan hade gått bra och byggt upp dit. Sen blev det bara tomt.

      Hon gillar inte Snickers så det har gått bra i flera månader, men just när jag behövde som bäst så… Nä, nu vet jag inte vad jag ska göra. Köpa kassaskåp?

  2. Inte helt lätt. Ett bra gömställe behövs. Lägg dem i din underklädes-låda eller nåt. Där letar hon inte efter mat/godis va?

Kommentera

Tema av Anders Norén