I måndags gick läkte jag mina skavsår och blåsor, igår hade jag vadkompressorerna under jeansen på jobbet, men idag blev det en runda. Inför dagens runda smörjde jag in fötterna med vaselin för att minimera risken för blåsor. Himlen var blygrå och hotade med regn. Övervägde ett varv runt sjön, men valde att ta mig till bokskogen och zick zacka runt lite. De två kilometerna dit gick i 5:30-fart. Sen lufsade jag runt på stigarna fyra kilometer i 6:00-fart. Började känna mig lite trött i höger ljumske och vaderna och bestämde mig för att springa hem.

Precis när jag hoppat ur skogen såg jag en löpare i orange tröja och shorts. Det är ju Robert, tänkte. Han var bara några hundra meter längre fram. Ökade farten lite för att springa ikapp och säga hej. Efter några hundra meter var jag mindre än 200 meter bakom, men så slutade jag att ta in. Vi sprang åt fel håll. Om jag inte tog in på honom fort så skulle det bli en riktigt lång runda. Ökade farten ett snäpp till och började ta in igen. Då mötte jag Snabbejocke och MaratonFia. Eftersom de vet om min låga kapacitet trodde de nog att jag körde intervaller. Efter mötet låg jag kanske inte mer än hundra meter bakom målet. Han vände halvt på huvudet. Nu blev jag aning tveksam till om det var Robban. Sen försvann han bakom en liten backe. På andra sidan backen låg jag längre efter igen så han hade ökat farten. Jag ökade farten igen och började ta in, men bara lite för nu sprang “målet” också ganska fort. På ett krön i bokskogen mindre än en kilometer före sundet vände han på huvudet och nu blev jag mer säker än osäker på att jag jagat en okänd löpare.

Insåg att det var dags att vända och började springa hemåt. När jag sänkte farten upptäckte jag att jag inte längre kände av ljumsken. Vaderna var lika stela som innan, men jag kände mig inte speciellt trött. Nu när jag studerat siffrorna så känns det rätt fint att jag kunde öka och riva av en dryg kilometer i fart mellan 4:10 och 3:40 utan att helt gå i väggen idag. Pulsen var uppe och vände i 178 bpm i sista rycket, men sjönk sen tillbaka till 164 bpm igen under den efterföljande kilometern i 5:30-fart. Trevlig att kunna återhämta mig lite igen. I söndags var jag ju helt oförmågen till återhämtning efter en kort bit i 4:30. Höll sen 5:30-farten de sista tre kilometerna hem.

Idag blev det totalt 12 omväxlande kilometer med ett rejält ryck mellan 6,5 till 7,5. Duggregn är riktigt skönt att springa i. Övade mig även i konsten att äta under löpning och lyckades nästan pressa i mig en hel snickers. Behövde inte energin, men ville öva eftersom jag hade svårt att tugga och svälja i söndags. Kommer att behöva det för mina tänkta långpass. Hade inga problem med blåsor idag så det kanske fungerade med vaselin.