Fia annonserade ut ett marathonpass i facebookgruppen Växjö springer och jag kände att det kunde vara kul att haka på och se hur långt benen kunde bära mig. Laddade vätskeryggan med saft och ett par snickers. Passade också på att sy ihop axelbandet bak på ryggan för en tajtare passning. Uppsamlingspunkten var vid slottet och jag räknade ut att jag ungefär skulle ha 7 km löpning dit upp om jag följde marathonsträckans rutt. I 5:40 tempo skulle jag kunna göra det på 40 min. Dessvärre kom jag inte när jag skulle. Startade med första km på 5:30. Höger hälsena kändes stel och stram. Sänkte farten till 5:45 i uppförslöpningen på andra och tredje kilometern. Insåg att jag låg efter och inte skulle hinna i tid och stod på lite i nedförsbackarna. På fjärde och femte och låg mellan 5 och 4:30 fart. Benen kändes sega och pulsen låg på 166 bpm i snitt. Såg att klockan var 3 minuter i 10 och att jag hade drygt en kilometer kvar till uppsamlingspunkten. Höll 4:30 fart in i en liten stigning, pulsen steg över 170 och jag kände att jag inte skulle hinna. Taggade ner och sprang sista biten bort i 5:10-fart. Kom i slottsparken och såg ingen där så jag var på väg att fortsätta vidare på rundan när de kom springande och vinkande från ett annat håll.

Efter lite hälsande drog vi iväg, en liten skara på fyra anförda av elitlöparen Fia. Gruppens första km och min sjunde gick på 5:13. Vaderna var stumma och båda hälsenorna kändes stela. Började fundera lite på om det kunde vara gårdagens sextimmars bilkörning som satt spår. På den åttonde kilometern blev det varmt, drack en del, men trots 5:30fart så steg pulsen ändå till 166. Den nionde kilometern i backarna upp mot Vaistorpet gick på 5:40 och pulsen steg till 169. Insåg att jag inte skulle ha en chans att klara hela marathonvarvet i den farten och började planera för alternativa strategier. Antingen skulle jag kliva av någonstans och snedda hem eller så skulle jag släppa gruppen och sänka tempot. Tionde kilometern gick i 5:20 och pulsen låg på 170 bmp. Märkte att hälsenorna hade mjuknat och kändes bra nu, men i övrigt var det tungt. Kom inte på några bra genvägar hem så jag bestämde mig för att hänga med bort mot Sandsbro och sedan sänka tempot på andra halvan. Följande kilometrarna gick på 5:30, 5:23, 5:14 och min puls gick 174,174 och 175. På den trettonde kilometern kände jag att jag fått en otrevlig blåsa under högerfoten.

Under fjortonde kilometern med mestadels uppför i Fyllerydsskogen upp mot Sandsbro fick snittpulsen att stiga till 176 och blåsan under foten kändes allt mer så jag beslöt mig för att springa ner till badplatsen och bryta istället. Att slita upp en blåsa och få göra ett längre träningsuppehåll skulle bara vara dumt. Sista kilometern gick nedför i och även med fart på nära 5:00 sjönk pulsen ner mot 170, men jag klev planerat av för att inte förvärra fotblåsan. Ringde hustrun och blev hämtad med bil. Ibland måste man bryta ihop och komma igen en annan dag. Idag med blev det lite drygt 15 kilometer totalt i en snittfart på 5:27 och snittpuls 168 bpm. Ett bra pass för mig, men jag hade hoppats att det skulle bli längre. Någonstans mellan 20 km och 30 km hade jag räknat med. Satt bilkörningen i benen? Sprängde jag mig med 4:30 tempot i början när jag stressade till startpunkten? Nä, antagligen är jag för dåligt tränad, men det går lite åt rätt håll igen nu. Positivt också att ryggan nu satt perfekt med lite smalare över axlarna.