Idag var det dags för den årliga avslutningsmatchen mellan fotbollsgrabbarna och deras föräldrar. Konstigt att jag skriver om det i min löparblogg. Nejdå, inte särskilt. Som vanligt var det få föräldrar som kom till spel. Det blev match 6 mot 9 och vi spelade vi med tre backar, två anfallare och en mittfältare. Anmälde mig så klart som ensam mittfältare. Att springa och markera 4 nioåringar och försöka sno bollen utan hårt spel kräver en hel del springande. En uppgift som passade mig perfekt. 60 minuter i mer eller mindre konstant rörelse i varierande tempo. Och när jag väl norpade åt mig bollen så passade jag bort den rätt fort så jag kunde börja om att jag igen. Svettigt och kul. Vid ett tillfälle kom det ett perfekt inlägg som jag inte kunde motstå att försöka nicka i mål. Som en sann slitvarg utan killerinstinkt nickade jag en halvmeter över krysset så klart. Förövrigt hade jag kli ögonen och nysningar av och till under hela matchen. Midsommarallergin är alltså här. Hoppas den kan hålla sig på en rimlig nivå och gå över på ett par veckor som sist.