Efter en tuff arbetsdag igår vaknade jag upp med stelhet i rygg, armar och nacke. Fötterna var också möra. Så jag såg fram emot en still nationaldag. Min kollega Johan hade dock ett förslag om en cykeltur. Det kändes helt lagom. Så vi cyklade rundan Växjö runt. En lämplig form att rekognosera marathonsträckan för framtiden. På grund av lite vägarbeten fick vi ta en alternativ rutt på en bit så sträckan blev 40,5 kilometer. Vi höll en lagom trivselfart på 2:45 min/km. Konditionsmässigt skulle vi kunna cyklat fortare, men jag är feg på cykel och bromsade när det blev slingrigt i gruset i nedförsbackarna. Jag är absolut ingen cyklist. Vissa delar av rundan går på asfalt och stora delar går på grusväg med inslag av lösa småstenar. Inte mitt favoritunderlag, men annars kändes det som en väldigt fin sträckning för löpning. Med en snittpuls på 138 bpm så blev det här en perfekt återhämtningsrunda. Cyklade i mina kompressionshylsor för vaderna och i skrivande stund känns skenben och vader 100%.