Det kändes aldrig bra varken före eller under gårdagens löprunda, men ändå skulle jag ut och prova på ett längdrekord. Idiotiskt! Idag har jag fått sota för det. Bortsett från en trivsam träningsvärk i vaderna så har de ömma fläckarna på skenbenet gjort comeback. Det gör inte mycket ont, inte på något sätt, men det är fruktansvärt irriterande att känna av dem hela dagen även när man bara sitter still på kontoret. Å fan va jag ångrar mig. Nu ska jag skärpa mig och lyssna på kroppen. Vila tills det känns bra. Sen blir det rundor på mjukast möjliga stigar igen ett tag. Finns ju ingen vettig anledning att springa på hårt underlag.