Spring mot cancer

Steg för steg, en löpares kamp mot cancer

benhinneinflammation, kalsonglöst, kompressionskläder, Löpning, Nathan Speed 2, pulsmätning, sällskapslöpning, Södra Bergundasjön runt, Träning, träningsdagbok, vadkompression, Vibram FiveFingers Speed, vristproblem

Fick bryta långrundan

Det har inte gått bra alls sista veckan. När jag vaknade såg jag inte fram mot min helgrunda som vanligt. Övervägde att skippa den helt, men när snabbe-Jocke efterfrågade sällskap till sin långrunda på fejjan i 5:30 fart blev jag sugen på att följa med och lära mig en ny rutt. Förutsättningarna för en långrunda var nära optimala. Mulet och 17 grader varmt. Joggade bort till mötesplatsen och så satte vi av. Planen var att springa en del av marathonrundan Växjö runt och avbryta vid lämpligt ställe. Efter två kilometer i 5:30-fart blev jag trött runt vänster vrist. Eftersom vi sprang i stilla fart bet jag ihop och hoppades att det skulle släppa. När vi kom till sundet mellan Bergundasjöarna var fotleden varken bättre eller sämre, men jag började känna mig märkligt sliten. Kollade inte pulsen då, men läser nu i loggen att jag snittade 168 bpm. Skyhögt för 5:30 tempo efter bara fyra km. Frågade Jocke om vi inte borde svänga av för att följa Växjö runt. Efter ett tag insåg vi att vi missförstått varandra. Han hade planerat rutten baklänges med en liten extra inledande krok runt sjön och jag hade tänkt tvärtom. Fanns inte mycket att göra annat än att fullfölja varvet runt sjön och se hur det skulle kännas efter det. Det visade sig att jag var helt ur slag idag. Vi höll 5:30 min/km och det kändes bara tyngre och tyngre för varje kilometer. Efter sju kilometer började jag även känna mig trött i vaderna och få lite obehag i skenbenen. Insåg att jag skulle bli tvungen att bryta när vi passerade mitt hem. Efter 10,5 km delade vi på oss. Han fortsatte sin runda och jag slog av Runmeter och gick sista 500 meterna hem. Pulsen var då uppe i 182 bpm! För de sista tre kilometerna hade jag haft snittpuls på 175, 176 och 177 bpm.

Det här var en av mina tyngsta och sämsta rundor runt sjön någonsin. Sprang med vadkompressorerna på idag igen. Är det en slump att jag gjort riktigt dåliga sega rundor sen jag fick dem eller? En annan möjlig felkälla skulle kunna vara att jag åt två kalla pannkakor innan jag gav mig iväg eller att jag hade vätskebältet ganska hårt åtdraget runt midjan för att det inte skulle skumpa. Ska jag behöva köpa en sådan där vätskebehållare i ryggsäcksform om jag ska få med mig vatten kanske? Eller så beror formsvackan på lite mindre sömn sen vi fick babyn, men jag tycker bara att jag tappar en timma sömn så det känns långsökt.

2 Kommentarer

  1. Sömn kan påverka rätt mycket (tycker jag personligen).
    Det kan inte vara så att du är sliten rent allmänt annars? Att kroppen behöver lite extra vila?

Kommentera

Tema av Anders Norén