Sen jag var inne i butiken häromdagen har jag grubblat en del kring compression. Tightsen från 2xu var verkligen sköna, men det en ny familjemedlem är det riktigt svårt att motivera att lägga ut 1000 spänn. I synnerhet när man kan beställa ett par från England för halva. Efter grabbens fotbollscup högg jag ett par vanliga Niketights för 200 spänn på Intersport jämte mcDonken. De fick duga. Av en slump råkade jag se att vi även hade ett par “fotlösa” compressions-“strumpor” som vi hade fått med ett par fotbollsbenskydd. De var för stora för grabben och hade stoppats undan i en låda, men fantastiskt nog i min storlek! Drog på mig nya korta tightsen(utan kallingar under) och de nyfunna vadcompressionerna. Eftersom det var riktigt hett hoppade jag även i mina Vibram Lontra strumplös.

Solen sken och allt gick finfint i lugnt 5:30-tempo utmed sjön första två kilometerna. Funderade på att dra hela varvet runt sjön, men kom på att jag skulle testa Runmeters varvräkningsfunktion. Så jag siktade in mig på mitt 1,8 km-varv i bokskogen istället. När jag kom fram till bokskogen kände jag av lite skoskav på insidan av högerfoten. Ignorerade det, slog på varvräknarfunktionen och började springa bokskogsvarvet. Skoskavet blev värre och värre under varvet och mot slutet börjad jag känna samma skav på andra foten också. Ville springa två varv för att verkligen se att varven räknades rätt, men en liten bit in på andra varvet insåg jag att jag nog skulle bli helt skinnflådd om jag fortsatte. Hade ju ändå nästan 3 km hem också. Avbröt och satte kurs hemåt. Efter några hundra meter riktigt brände det på insidan av fötterna så jag sprang ut på en brygga och tog av mig skorna. Jadå, det hade minsann spruckit två små blåsor på insidan av båda fötterna.

Badade fötterna i sjön och började sen gå barfota hem. Där jag hittade slät jord att gå på gick det bra, men så fort jag trampade på smågrus hoppade jag till. Jag är en riktigt ömfoting. Det var först när jag kom upp på slät asfalt som jag kunde börja springa lite smått igen.

Idag blev det totalt 7 kilometer. Tre kilometer helt barfota och snittfarten låg på 6 min/km tack vare skoskav och barfotatassande. Pulsen gick mycket upp och ner eftersom jag hade stopp av olika skäl. Snittet låg nog under 150 bpm. Nu har jag befäst att jag inte kan springa någon längre sträcka i några skor utan strumpor utan att drabbas av blåsor. Svårt att säga om compressions-“strumporna” fungerade för vaderna eftersom jag sprang så lite idag, men jag kände inte av några problem i varken skenben eller vader  så kanske funkar de. Konstaterade också att Runmeter kan mäta varv om man använder intervallfunktionen. Den är inte smidig, men det går. Ska testa både varvfunktionen och compressionen för vaderna mer d.v.s. i princip så fort blåsorna fått lite skinn på sig igen.