På lunchen igår gick jag in i en butik för att skaffa ett par nya löparkallingar. Jag hade siktat in mig på ett par tunna med längre ben som inte skulle korva upp sig i ljumskarna. Hittade inget, men fick tips av expediten att prova att springa i mina tights utan. Så i stället för kallingar provade jag ett par kortare tights. Skönast var ett par storleken “för stora” compressionstights, men prislappen fick mig att banga. Nära tusen spänn kunde jag inte motivera just nu när jag varit sjuk och inte riktigt vet om jag kan springa ens.

Efter att jag varit med sonen på hans fotbollsträning var det underbart väder och jag kände mig frisk nog för att våga mig på en liten löptur. Så jag slängde av mig kallingarna och sprang i mina långa tights utan något under. Joggade iväg i kvällssolen bland vitsipporna och körsbärsblommorna i stillsamma 5:40 min/km. Efter en dryg kilometer blev jag i kappcyklad av IT-konsulten som ska springa Göteborgsvarvet på söndag. Han kom cyklade med sin åttaåring som från dennes fotbollsträning. Han berättade att träningen gått bra och att han såg fram mot Göteborgsvarvet. Farten steg till 4 min/km och det kändes helt problemfritt så jag roade mig även med ett litet “tävlingsryck” mot åttaåringen som hade fått ny cykel. Det blev cirka 50 meter i 3:20-fart. Sen fick det vara nog och jag släppte iväg dem och jag saktade ner till drygt 5:20 min/km. Gjorde mitt vanliga varv i bokskogen och vände hem i samma lugna fart. Trampade på en stenkulestor sten i en nedförsbacke precis i slutet på runda. Sånt gör rejält ont i Vibram Speed, men det gick över cirka en timme senare. Blev 6,8 km på söliga 37 minuter och snittpuls 161 bpm.