I fredags trodde jag att matförgiftningen från i onsdags skulle släppa lagom till min helgrunda. Så blev det inte alls. Vid tretiden på lördagsmorgonen gjorde det fruktansvärt ont i magen och jag stapplade ner i badrummet med frossa. Där blev jag blev liggande på golvet flämtande. Hustrun kom och tittade till mig och gav mig telefonen så jag kunde ringa sjukvårdsupplysningen. Det samtalet gjorde mig inte ett dugg klokare eller gladare. Kvinnan i andra änden av luren svarade nästan identiskt samma svar på allt jag lyckades kvida fram – “Det vet jag inte, det kan vara så mycket, gör det mycket ont så uppsök sjukvård”. Så dum man är som tror att sjukvårdsupplysningen kan bidra med någon slags grovsållning eller tips om vad man ska göra. Är de alltid lika odugliga så lägg ner den verksamheten och anställ ett par läkare till.

Eftersom jourläkarmottagningen inte öppnade förrän klockan 08:00 så återstod bara en sak att göra – googla. Frun googlade och kom fram till att blindtarmen inte sitter på vänster sida av magen. Därmed kunde jag släppa oron för eventuellt brusten blindtarm. När klockan var åtta hade jag druckit blåbärssoppa och de värsta smärtorna hade försvunnit. Smärtan hade under tiden gått från en åtta till en sexa av tio ungefär. Velade mellan att låta min far köra mig till jourläkaren eller att avvakta. Eftersom jag inte fick feber och avföringen var normal så stannade jag hemma. Hela lördagen gick i smärtans tecken. Låg stilla i soffan, det mesta intensiva jag gjorde var att titta på TV eller knappa på iPhonen. När kvällen kom var smärtnivån en nere på en femma och jag fruktade att vakna upp mitt i natten för akut resa till sjukhus. Jag hade lyckligtvis fel och vaknade upp med något mindre smärta klockan halv sex. Smärtan har gradvis avklingat idag. Sitter jag still känner jag inget nu, men när jag rör på magen så känns det fortfarande lite. Undrar vad tusan det är jag drabbats av. Känns inte längre som en självklar matförgiftning.