Har haft fyra dagars uppehåll från löpningen för att vila skenbenen. Hade planerat att springa i går kväll om benen kändes 100%. Det gjorde de, men vädret var råkallt så jag sköt upp passet till idag. Idag går dock Växjöloppet och delvis på min runda. Starttiderna för Växjöloppet framgick inte med tydlighet på deras hemsida. Jag gissade att de inte skulle starta före klockan halv tio och satsade på en morgonrunda för att undvika att trassla ihop mig med löparna i loppet. Vill mjukstarta  skenbenen och bara springa på mjuka skogsstigar tog cykeln bort till bokskogen. Ställde cykeln bakom ett spärrband och började jogga på stigen klockan åtta.
Körde med Vibram Speed idag för att riktigt njuta av det mjuka underlaget. En del av rundan var dock träsk. Sprang en omväg utanför stigen, men lyckades inte helt undvika att blöta ner tårna ändå.

Lite längre fram på stigen låg det en djup driva av löv runt en nedfallen trädstam. Jag hoppade över trädstammen och landad i lövhögen på andra sidan – på något hårt som låg begravt. Förskräckt, men oskadad fortsatte jag lunken. Rundan visade sig vara 1,8 km lång och första varvet gick på 5:35 min/km och 161 bpm i puls. Inledde andra varvet i samma stil, men kände att jag började få kramp i vänster hålfot. När jag kom fram till lövhögen stannade jag och skottade bort det mesta av löven med händerna och såg två stenar och ett par rötter. Varvet gick på 5:51 min/km och 158 i puls.

Hade en del kramp i hålfoten, men kände ändå för att testa att springa fort ett varv och ökade farten på tredje varvet. Det gick sisådär att springa fort med blicken mot marken för att undvika stenar och rötter. Som snabbast kunde jag springa i 4:00 min/km, men snittet för varvet blev 4:40 min/km och pulsen peakade på 182 på slutet. Hade ganska rejäl kramp i hålfoten, men kände ändå att jag kunde behöva lite nedjogg och lufsejoggade ett varv till i 6 min/km.

Var glad och nöjd med att inte känna av skenbenet alls, men lite störd av att behöva avbryta för en krampande fot. Jag hoppade på cykeln igen och drog iväg på ett varv runt sjön. Rullade på lite behagligt i 3:30 min/km och på 130 i puls ett par kilometer. Sen tyckte jag att kunde cykla på lite och satte sikte på att cykla milen på 26 min. Med löparappen i fickan hade jag dålig koll på tempot och tempot växlade mellan 3:00 och 2:20 per kilometer. Låren fick sig ett par rejäla omgångar i de brantaste uppförsbackarna och snittpulsen landade faktiskt på 161 bpm. Det är alltså inte ens lättsamt att cykla en mil på 26 min. När jag klev av cykeln hade jag kramp i tårna. Antagligen beror det helt på att jag cyklade i Vibram. Foten formar sig då efter pedalerna.

Noll besvär i skenbenen efter dagens pass. Slutsats – hårt underlag är plågsamt för skenbenen.