Redan i går ställde jag in mig på att springa en liten runda idag. Så fort jag kom hem från jobbet vid fem bytte jag om till löparkläderna. Det var soligt ute, men blåste kallt så det blev pannband mössa och hela kitet på. Var nyfiken på att se hur mycket isen tinat sen jag cyklade vid sjön i går och stack ner till sjöspåret. Redan efter tio meter på den blöta grusvägen kände jag mig tung i vaderna. Obegripligt att jag skulle vara så seg efter fyra dagars uppehåll. Spåret levde dock upp till mina förhoppningar. Första två kilometerna var geggiga och till 90% isfria. Med glatt humör och spänstlösa vader lufsade jag fram i 5:40-tempo. När jag kom in i bokskogen på den tredje kilometern var det ganska mycket is kvar, men den var svampig och mjuk och bröts sönder av nästan varje löpsteg jag tog. Isstampandet tog ännu mer must ur mina vader och den fjärde kilometern gick sen på 5:54. Under den fjärde kilometern fick jag också kramp i vänster axel runt nyckelbenet. Mycket konstig och oväntad trötthet. Kändes meningslöst att försöka pressa fram någon vidare fart så jag stapplade hem de sista två geggiga kilometerna i 5:45-tempo. Det var så klart inte så jobbigt konditionsmässigt och pulsen låg i snitt runt 154 bpm. Om jag kan få lite hjälp av andra löpare och cyklister på rundan i helgen så lär det slita hårt på isen. Idag sprang jag säkert 75% av sträckan i gegga, isklafs eller vattenpölar. Blev inte ett dugg våt om fötterna. Riktigt imponerad av hur vattentåliga Vibram Lontra LS är.