Glasgubben, ja det är jag det. Inte helt oväntat gav förra veckans tre mil lite känningar här och där. Blev lite i öm i trampdynorna och i skenbenskanterna. Märkligt nog har det känts värre för var dags uppehåll nu. Så därför hoppade jag över löpningen både i förrgår och i går. Just nu känns det inte som att jag försöker i dag heller. Så nu börjar abstinensen att växa igen, men jag ska försöka hålla mig kall. Bättre att stå över de sista asfalt och isrundorna än att vara på skadelistan när den riktiga våren kommer. Cyklade en bit av min runda igår och nu känns isen på vägarna rutten. Den är inte längre hård nog att bära ett cykeldäck. Det var en härlig känsla att se de djupa såren i isen efter cykeln. Nästan lite som en hämnd för alla gånger jag halkat där i vinter.