Nä, det var ingen dopingkontroll, men jag var nyss på hälsoundersökningen som företaget ordinerar. I undersökningen ingick cykeltest och för att få ihop familjens logistik åkte till jag mottagningen ombytt till löparkläder och lät min fru släppa av mig där. Planen var att springa hem efter undersökningen. Det gav så klart upphov till en del frågor om mina FiveFingers från sköterskan. Årets mätvärden – längd 173 cm, vikt 72,5 kg och ett blodvärde på 160. Som väntat låg jag alltså en bra bit under gränsvärdet för dopingmisstankar. Översatt till BMI blir det 24,2 och alltså precis under gränsen för lätt övervikt. Bortsett från kalaskulan känner jag mig inte som någon tjockis så jag tycker det är ett lite knasigt mått. Fast å andra sidan vägde jag i min ungdom 56,5 vecka ut och vecka in så det är kanske där toppformen ska ligga. I jämförelse med de “katastrofsiffor” som jag hade för fyra år sen kunde jag sedan glatt springa hem.

Första kilometern på slingriga snövägar gick på lätta och glada fem minuter. Höll fem minuter prick även på andra och tredje kilometern, men det var rätt slitigt i halkan på den knöliga isgatan runt sjön och pulsen rakade upp i 170 bpm mot slutet. Kämpade på i halkan, men farten gled ändå ner till 5:11 på den fjärde fast pulsen snittade 168. Blev lite sur och öste på den sista kilometern. Farten steg tillsammans med pulsen och jag kom rusande in på min gata i 4 minuter blankt. I den farten greppade inte mina Vibram Lontra på isen och jag gled två meter på hälarna, men fick fäste igen och slog inte dit. Känslan i benhinnorna är ok, men inte helt hundra efter dagens runda heller.