I morse visade termometern minus 13 grader. Då var man inte sugen på att springa, men på lunchen hade det vänt och bilens termometer sa att det var plus 6 grader i solen. Så när jag kom hem vid fem hoppade jag i löpartajtsen för att hinna med en sväng i solen. Kändes obekvämt i höger skenben från första steget. Kopplade bort det och fokuserade på att hitta en väg i solen. Fick för mig att den soligaste sträckan jag känner till är den långa uppförsbacken mot Teleborgs vattentorn. Så den vägen fick det bli.

Sprang första kilometern i vanlig femminutersfart. Andra kilometern ökade jag farten till 4:35. Gick bra att hålla farten trots mild stigning. Sen började den riktiga stigningen och jag fick slita hund på den tredje kilometern. På en dryg kilometer gick det konstant uppför och den totala stigningen är cirka 40 meter enligt Runmeter. När jag kom upp på toppen var vaderna lika tunga som efter en normal mil för mig. Ökade farten i nedförsbacken, men kände mig för stel för att verkligen våga ösa på och bromsade vid 4:30fart. Fick lite ont runt vänster vrist efter den brantaste nedförsbacken och det blev två rätt stela och plågsamma kilometer hem i femminutersfart. Idag blev det alltså 5,5 kilometer och drygt 40 stigningsmeter med ömmande skenben. Snittpulsen låg på 160 bpm, men jag var uppe i 173 slag sista stegen upp mot toppen. En rätt korkad runda känns det som så här i efterhand trots att smärtan i skenbenet och vaderna gick bort rätt fort efter lite massage med PET-flaskan. Finns väl risk för att jag får göra uppehåll hela helgen nu.