Spring mot cancer

Steg för steg, en löpares kamp mot cancer

benhinneinflammation, is, Konditionsträning, kyla, Löpning, muskelknutar, pulsmätare, pulsmätning, Runmeter, sjön Trummen, träningsdagbok, vadkramp, Vibram FiveFingers Lontra LS

Längtar efter islossningen

slottstigIdag kom jag planenligt ut på min löprunda. I minus 5 grader satte jag i väg med soporna i handen. Efter att ha kastat soporna lufsade jag iväg på en planlös runda. Det var kallt, hårt och lite mörkt på cykelvägen. Snittade lite över 5 min/km första två kilometerna, men blev ändå lite tung i vaderna. Valde att vika av före Växjösjön. När jag passerade Skogsudden kände jag även en liten tendens på ömma fläcken på höger skenben och ställde in mig på att ta bara runda Teleborgs centrum, men jag ändrade mig när jag såg den långa tråkiga rakan. Det såg helt enkelt roligare ut att ta varvet runt sjön Trummen.

Efter 3,5 kilometer mötte jag på ett gäng som sprang rätt fort. Blev mäkta förvånad när jag såg att de sista i gruppen om uttrycket ursäktas såg lite väl trinda ut för att vara 4-minuterslöpare. Lätt förbryllad passerade jag en flock änder som låg och plaskade i ett isfritt hål i sjön. Kände en intensiv längtan efter värme och riktig islossning. Efter mötet med speedgänget hade jag själv ryckt upp mig lite och sprungit i 4:30 några hundra meter, men det kändes inte meningsfullt att hålla den farten på tunga stela ben så jag återgick till femlunken. Bland träden runt Teleborgs slott var det hal knagglig is och jag fick trippa fram en bit i 6 min/km för att inte slå dit.

Den sjätte kilometern från slottet och upp förbi Teleborgshallen är en rätt tung stigning som plågade vaderna ordentligt. Med Robbie Williams skrålande “Hey ho, what are you doin’g it for…” i hörlurarna så fick jag en stark impuls att slå av och gå några steg, men jag härdade ut den sjätte på 5:21. Tog det lugnt efter stigningen den sjunde kilometern, men släppte sen loss benen i nedförsbacken i början på den sista kilometern hem. Vaderna kved, men jag kände ändå en viss glädje bubbla upp. Varför är det så mycket roligare med 4:14 än 5:15? Slog av Runmeter vid sopcontainern hemma efter prick 8 kilometer. Snittfart 5:08 min/km och snittpuls 160 bpm. Det var tungt och kallt idag igen. Å vad jag längtar efter islossningen både i vädret och min löpform. Körde lite amatörmassage av vaderna och funderade på om jag skulle satsa på en foamroller eller muskelstimulator framöver kanske. Om någon har erfarenheter av det så skriv gärna en rad.

2 Kommentarer

  1. Fartträning ÄR kul. Punkt.

Kommentera

Tema av Anders Norén