Kom hem efter jobbet halv fem och hittade en postavi i brevlådan. Min nya löparjacka från England hade tydligen redan kommit till Ica. Klockan 17:48 skulle jag hämta min fru och son från tåget. Blev tvungen att välja mellan att ge mig ut och springa omgående eller hämta ut paketet och springa senare på kvällen och i den nya jackan. Frestande, men nä, med tanke på snö och ishalkan på vägarna kändes det vettigare att springa i dagsljuset. På med kläderna. Tempen visade minus 6. Högg tjocktajts och dubbade skor. Gick in i iTunes för att ladda ner en ny träningslåt. Föll för frestelsen att ladda ner hela Frontline Assemblys album Airmech. En miss. Nerladdningen tog över 10 minuter! Klockan var nu tio i fem och jag hade inte kommit iväg än. Kändes inte som att jag skulle hinna springa en stillsam 30 minuters runda och hinna hem, duscha och åka och hämta familjen.  Men jag tänkte att en kort runda är bättre än ingen.

Satte iväg på en tilltänkt runda på drygt tre kilometer. Försökte gå ut lite lugnt, men stressen drog upp tempot till vanliga 5 min/km. Efter två kilometer slog mig tanken att jag kunde springa en halvtimma, skippa duschen och ändå hinna hämta familjen. Första tre kilometrarna på cykelvägarna hade gått bra. Tunn packad snö och lite is bara. Så jag ökade på rundan med en extrasväng ner mot sjön. Det visade sig vara dagens andra misstag. Grusvägen var en mix av djup snö, dåliga skidspår, knölig snö och djupa avtryck efter hästhovar. En halkig och påfrestande mardröm för mina fötter. Fick tidigt kramp i fötterna och även lite känning i höger benhinna, men jag kunde inte låta min son och gravida hustru att stå och frysa på perrongen så det vara bara att bita ihop och ösa på. Hur mycket jag än kämpade kunde jag dock inte springa fortare än cirka 5:20 min/km den besvärligaste kilometern för att jag halkade hit och dit och trampade ner i snön. När jag väl kom från den knöliga skogsvägen och upp på slätare plogad väg försökte jag ösa på sista 500 meterna. Det gick dock inget vidare. I 4:40tempo kände jag av samma kramp i vänstervaden som hindrade mig sista kvarten av gårdagens två tennistimmar. Men det räckte till. När jag precis kommit hem ringde jag hustrun och fick veta att de hade 20 minuter kvar med tåget. Det blev drygt sex stressade kilometer på 30 min idag. Snittpulsen låg på normala 162 och avslutningen på 172 bpm.