Efter lördagens långrunda känner jag att jag är tillbaka från skador och elände. Det kom väldigt lägligt. Jag behövde verkligen lite uppmuntran just nu när vintern börjat gå mig på nerverna med omväxlande kyla och slask. Funderade igår på hur jag skulle få ihop ett par pass mellan familjens övriga aktiviteter. Lösningen blev att ta en morgonrunda idag. Morgonrundor är ingen favorit, men alternativet med fem dagars uppehåll är ännu sämre. Gick och la mig tidigt, men satte klockan på normal väckning 6:15. Kroppen fick bestämma. Om jag vaknade självmant var det go, annars skulle jag stå över. Kroppen var uppenbart sugen för jag vaknade fem minuter i fem. Tog det lugn och åt en youghurt och drack lite juice. Sen på med hela kittet inklusive både pannlampa och hörlurar. Minus elva grader bet i skinnet när jag kom ut. Det kändes stelt och trögt så jag lufsade fram i 150puls. Kändes som att det gick jättesakta så jag blev förvånad när första kilometern ändå gått på 5:10. Förklaringen är antagligen att det är nedförsbacke i princip hela sträckan. Den andra, tredje och fjärde kilometern på den här rundan är kuperad och stiger totalt. Därför sjönk snittfarten till cirka 5:30 min/km och pulsen steg till 160. Hade en lätt obehaglig smärta på utsidan av vänsterbröstet. Den släppte inte förrän efter 3,5 km ungefär. När smärtan släppte gick det lättare och sista 1,3 km gick i 5 min/km ungefär. Dagens runda blev 4,8 km för jag hade inte tid för mer idag.