Ett varv runt Teleborg i Växjö.

Råkade snubbla in i en tråd om löpning i lågpuls på jogg.se häromdagen. Det var en lång tråd full av länkar till avancerade forskningsteorier som jag inte hade tid att fördjupa mig i så jag förlitade mig till vad folk skrev i tråden. Den kortkorta versionen är att det rådde konsensus kring att det viktigaste för löpning i längre distanser är mängdträning och att det inte spelar så stor roll hur fort man springer sina mil på träning. Låg puls definierades till ungefär 70% av maxpuls. Blev så klart nyfiken på vad det skulle betyda i mitt fall. Jag har vid enstaka tillfällen plågat mig lite över 190 bpm i puls och räknar det som mitt max. 70% av det blir ungefär 130.

Tyckte att det passade att ta reda på två saker samtidigt. Dels hur långt det är runt min stadsdel Teleborg och dels hur sakta jag skulle behöva springa för att hålla pulsen på 130. Gav mig iväg lugnt och stilla. Pulsen steg trots en maklig fart på 6 min/km till 140 redan efter 20 sekunder. Så jag ändrade mig istället till att försöka hålla mig under 150 bpm och se vad det skulle ge. Det visade sig betyda lite under 6 min/km. Försökte få ner pulsen ännu lägre på andra kilomtern. När jag sprang så sakta jag kunde i princip så sjönk pulsen till 140 ungefär. Då var farten drygt 7 min/km. För att komma ända ner i 130 fick jag byta till rask promenad istället. “Farten” blev då drygt 8 min/km. Det kändes urfånigt så det la jag av med efter ett par hundra meter. Sen kändes det faktiskt rätt skapligt att lunka på i 6 min/km och ungefär 145 i puls. Så det gjorde jag ett par kilometer. Gjorde lite småstopp för att ta foton och ökade ibland farten lite, men höll mig under 150 i puls medan jag rundade Växjösjön och första halvan av Trummen. Väglaget var omväxlande trampad eller plogad packad snö. Knöligt, småhalt och rätt jobbigt för fötterna alltså.

Efter 8 kilometer kom jag fram till Teleborgs slott. En alltid lika imponerande syn. Hittade ingen tydlig väg vid slottet och följde enstaka fotspår som skapade en stig genom parken i den djupa snön. Fick in lite snö i skorna och pulsandet drev upp pulsen mot 160. Genom campusområdet var det moddigt och knöligt även på vägarna, men värst blev det när jag sprang i nästan helt obanad snö mellan ängarna i uppförsbacken mot Teleborgs vattentorn. Farten sjönk till 7 min/km och pulsen steg till mot 170 när jag kämpade mig upp. Har aldrig varit på exakt den platsen tidigare och blev belönad med en fin utsikt över stan när jag vid elvakilometersmärket nådde backens topp. Därifrån gick det nedför ett par kilometer och pulsen sjönk till 155 i snitt samtidigt som farten ökade till 5:30 min/km ungefär. Har inte upplevt det tidigare, men här blev jag faktiskt hungrig. Efter 3 kilometer till på ganska bra plogade cykelvägar fick jag sen vingla mig fram i knöliga fotspår, skidspår och lössnö sista dryga två kilometerna. När jag stoppade Runmeter utanför mitt hus hade den loggat rundan till 16,75 km och 1:43:32. Kände mig pigg i ben och kropp, men väldigt frusen på utsidan av höfterna och var superhungrig. Slukade ett par pannkakor som låg i kylen och la mig sen i ett varmt bad. I skrivande stund känner jag mig nästan helt oberörd i kroppen. Enda skavanken efter dagens runda blev att min gamla blåsa i vänster hålfot sprack idag.

Så här ser det ut när jag tar mig fram i Vibram Lontra LS i lågpuls 130 bpm och gåfart 8 min/km.