Hade glömt lämna tillbaka tennisnyckeln igår kväll. Så jag var tvungen att ge mig till jobbet och hänga in den. Misstänkte att det skulle knastra och knaka uta helvete på asfalten med orienteringsubbarna från Lethrosport så jag bytte tillbaka till orginaldubbarna i mina Asics Hyper XC. Kontoret fick alltså bli ett delmål på dagens löprunda. Det var 10 minusgrader och solsken. Blixtrande vackert så klart. Underlaget var hårt packad snö på grusvägarna och barskrapad asfalt på cykelvägarna. På den typen av underlagsmix fungerar den agressivt mönstrade sulan och de små dubben i Asics Hyper XC riktigt bra. Sprang de 2,6 km till kontoret på snitt 5:06 min/km och puls 163 bpm. Loggade in och la in nyckeln på plats. När jag kom ut kände jag tendenser till obehag i benhinnorna och stod och blev lite velig. Vädret var kanon och det såg inbjudande ut att ta ett varv runt Växjösjön, men om benhinnorna skulle krångla vore det dumt att ha fem eller sex km hem.

Till och med avrinningsdiket från vägen var vackert idag.

Tog det säkra före det osäkra och valde en rakare sträcka genom bokskogen hem. Formen är inte på topp precis och underlaget var knöligt så efter två kilometers löpning till i 5 min/km-tempo kände jag mig sliten och var jag nöjd med mitt beslut. Avslutade med att försöka maxa sista 200 meterna inklusive sista branten hem för att se vad jag kunde få upp pulsen i. Kände mig helplågad när jag stoppade Runmeter. Läste av maxpuls 180 bpm. Lite förbryllande med tanke på hur jävla plågsamt det kändes. Var det kylan eller formsvackan som fick 180 att kännas som 190 idag? Benhinnorna kändes lite småmöra så jag tog mig ett riktigt hett bad sen. Efter badet kändes det helt ok igen.